Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles blek, men ögonen glödde och det ryckte i
hans tunna läppar.
— Jo, tyvärr är det sant. Det har varit
för-spändt mycket länge — liksom en tyst
öfverens-kommelse, kan man säga, allt ifrån deras barndom.
Men det skulle kanske inte ändå blifvit någonting
af, om inte gubben varit så ifrig med det. Han
har alltid betraktat det som en afgjord sak, och
när Wirén korn till Nauheim kort innan gubben
dog, lär det ha blifvit definitivt klareradt. Han
ville, och du vet att hvad han ville, det satte han
igenom.
Daniel stirrade ner i sin kaffekopp med
händerna öfver pannan.
— Och Ingeborg, frågade han skyggt efter en
stund, ville hon?
— Hm, med den saken var det väl si och så.
Jag vet inte om hon själf riktigt visste hvad hon
ville. Gubben hade alltid gått på med att hon
måste ha en duktig karl, som kunde bryta sig
väg genom hvilka hinder som helst och som höll
af henne — det var de två väsentliga vilkoren för
hennes lycka, tyckte han, och dem såg han
förverkligade hos Wirén. En duktig karl är han nog,
som tar sig fram på en obebodd ö om han bara
har en knif och ett stycke trä eller en
messings-tråd, och kär i henne har han varit troget sedan
hon började tala, men en förbaskad kalkon är han
i alla fall...
Och när Daniel ingen ting sade, utan satt tyst
som förut, tilläde Kurre:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
