Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’tänkta färd till omgifningarna, och med den första
tramwayn for han åstad till Tivoli.
Hvad det var skönt att vara ensam! Inga
turister hade ännu hunnit hit ut i den tidiga timman,
icke ens några påhängsna guider voro i rörelse.
Daniel åt i lugn en lätt frukost med landtvin nära
kaskaderna, tillbragte ett par timmar i grottorna,
där han ostörd fick gå omkring och vanka eller
hvila sig, hur han behagade. Sedan gick han
upp igen till Sibyllatemplets terass och satt där,
försjunken i tankar, och såg hur middagssolen
spelade öfver kaskadernas skum och i det ljusa
buskverket, som klängde på branterna.
Småningom begynte platsen fyllas af
människor — det hade visst kommit en ny tramway
från Rom — och Daniel fick lof att vakna ur sina
meditationer. Plötsligt hörde han en röst
bredvid sig:
— Goddag, signor Daniele! — Hvad vill det
säga att rymma undan på det där sättet!
Han vände sig häpen om. Agnesina stod
bredvid honom, med ett skälmskt leende öfver sitt
lilla fågelansikte.
— Hvad i alla dar! — Ni här, Agnesina —
hvad tänker ni på?
— Det var så odrägligt tråkigt därhemma när
ni rest.. . jag hade ledsamt efter er och tänkte att
jag skulle få tag i er här, och så kom jag ut. . .
och nu får ni hålla till godo med mig. . .
Daniels första förskräckelse vek snart för en
känsla af belåtenhet. Men han visste ännu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
