Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma tillfälligheter, står där jag står — i stället
för att ha dött i hungertyfus i min ungdoms blomma
eller i bästa fall sitta på ett skräddarbord eller vid
en skomakarsyl! Egendomligt bara, att jag känner
mig så ofantligt litet dragen till de öfriga
skräddarena och skomakarena — bland hvilka klasser
i samhället de än förekomma! Snarare har jag
inom mig ett slags aristokratiska tendenser, från
hvilka okända förfäder de sedan må härstamma!
Men dem är det bäst att icke alltför öppet visa.
Du förstår mig dock rätt, det är jag säker på, och
du skall kanske i hvad jag sagt igenkänna en hel
del af dina egna idéer!
Det återstår att se hvad de andra tänka!
Daniel hade tänkt sig så djupt in i allt detta,
att han knappast lade märke till huru Agnesina
småningom mjuknade upp och visade sig mycket
vänlig mot ingeniören. Modern var allt ännu
sysselsatt hos sin sjuka syster, och kunde icke så
noga bevaka sin dotter.
Men när Daniel sedan for, en tidig morgon i
februari, med gubbens och signorans afskedskyssar
på kinderna och Agnesinas hånfulla »hälsa till
Norge ! i öronen, förföljdes han af hennes gestalt
längre än han ville. Han återsåg hennes blickar
och miner från Tivolidagen, hennes trumpenhet
efteråt och hennes flirt med ingeniören — och han
var gramse på henne, förargad öfver hennes koketteri
och obeständighet . .. men mest förargad på sig
själf för att han icke kunde få henne ur tankarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
