Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kämpa mot hvad en hel del radikala ungdomar
med ett missuppfattadt namn kallade »afdelningens
gamla traditioner.»
Det var en tidig vintermorgon, då Daniel och
Kuno gjorde sitt intåg i Paris, en vacker morgon
med skinande sol från blå himmel, litet rimfrost
på gator och tak, men vårkänning i luften. Vägen
från bangården till det lilla hotellet vid rue de
1’Ecole des Beaux-Arts, som Brandt rekommenderat
dem, gick längs kajerna vid Seinen, förbi
Notre-Dame och midt emot Louvre’ns långa fasad. Daniel
tyckte det var bland det ståtligaste han sett —
denna byggnad, så ädel och mäktig, behärskande
hela Seinestranden och sträckande sig nästan så långt
ögat kunde följa med, tills den förlorade sig bland
Tuileriernas träd, där floden smalnade i
perspektivet. För den som kom från Italiens städer låg
det någonting befriande i dessa stora vyer, dessa
breda afstånd och öppna fläckar, där man alltid
kunde se himlen. Daniel hade så ofta känt sig
beklämd på de trånga platserna därnere, från hvilka
man aldrig kunde få en rätt syn på minnesmärkena.
Men detta lyfte och gladde. På Seinen kilade de
små ångbåtarna, på kajer och gator rörde sig ett
brådskande, vimlande lif, mänskornas ögon lyste
af arbetsfröjd och deras röster ljödo muntra och
morgonvakna. Det var som en mäktig våg från
det verkliga lifvets haf, nuets, stundens, dagens lif,
och Daniel kände sig plötsligt buren af den, kastad
midt upp i en luft af vidd och frihet, efter månads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
