Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp sitt paraply och frågade om han inte fick
bjuda henne armen.
— Ser man på, hvad ni blifvit artig därute,
sade hon skrattande och tog den.
De följde trottoaren, förbi Hotel d’ Angleterre
till andra sidan af torget, och sökte sig sedan
längs de små gatorna som gå ner åt hamnen, till
ångbåten. De talade endast få ord och gingo
långsamt framåt.
Men Daniel drömde att de nu tillsammans
voro på resa ut i vida världen, sedan de kommit
öfverens om att tillhöra hvarandra och lämna långt
bakom sig allt och alla — att de nu skulle gå
ombord på båten, som bar dem till vårliga trakter,
där skogarna susade öfver dem som fordom och
han smyckade henne med doftande syrener och
fjärlarna fladdrade omkring henne — och när kvällen
kom, skilde ingen dem åt. . . Och han bemödade
sig ej alls att tala, ty det föreföll honom så
naturligt, att Ingeborg tänkte just som han och att
deras drömmar möttes . . .
— Hvad tänker ni på? sade hon slutligen
sakta.
— På ingenting, och allt möjligt. . . jag
drömmer ibland ännu som förr!
— Får jag vara med — som förr?
— Nej, det är emellanåt bäst att drömma
ensam, ty röjde man sina fantasiers hemlighet,
kunde de kanske skrämmas och fördunsta!
— Det beror väl på hvem som får veta hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
