Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala uppriktigt, såsom han lofvat sin fostermor.
Af den gamla vänskapen lefde hos Daniel ännu
någonting kvar. När han nu, i sin försonligt
ljusa stämning, tänkte på fosterbrodern, vaknade
många varma och tacksamma minnen från deras
uppväxtår, och Daniel invaggade sig i hoppet
att hans forna inflytande kanske än en gång kunde
verka någonting. Hade Hjalmar icke fullständigt
glömt känslorna för honom, så skulle han helt
säkert riktigt uppfatta Daniels närmande. Ett
öppet resonnemang kunde bringa deras personliga
förhållande i goda gängor igen.
Det var med dessa förhoppningar Daniel en
söndagsförmiddag i slutet af augusti ringde på i
Hjalmars våning i ett nytt stenhus vid
Elisabets-gatan. På dörrskylten stod ganska riktigt »Jalmari
Ekroth» och därunder på finska »juris kandidat .
Daniel fördes in i herrummet och fick vänta en
stund. Det var öfverlastadt af möbler, mattor,
bokhyllor och prydnadsföremål, statyetter och bibelofer.
En gungstolsmatta och en tidningshållare
representerade de fyrkantiga finska mönstren i rödt och
blått. Ofvanom soffan tronade ett stort porträtt
af Wilcke. På skrifbordet stod på ena sidan en
fotografi af unga fru Ekroth, omvirad af mannens
vissnade magisterkrans, och en af svärfadern, på
andra sidan kort af Hjalmars föräldrar i mindre
format.
Daniel tog plats i gungstolen, medan han
lade märke till alla dessa detaljer. En tidning låg
framme på skrifbordet — det var det gamla finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
