Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är en vacker föresats, men den kommer
att inbringa dig många kollisioner — här, där
man inte kan röra sig utan att stöta ihop med
hvarandra och där’alla äro beroende af hvarandra!
— Skall det då verkligen inte finnas någon
enda, som kan skilja mellan sak och person?
— Nej, inte när det gäller egen sak, det borde
du då vara tillräckligt gammal att begripa!
Efter en stund steg Daniel upp och sade farväl,
litet missmodig som alltid, när Brandt spelat på
sin skeptiska ton för att stilla hans ifver. iMålaren
tog lampan, lyste honom ut i trapporna och satte
sig sedan hvisslande till sitt arbete igen.
Efter jul fick Daniel ändtligen litet mera tid att
egna åt sin afhandling, som under hösten blifvit
mycket försummad. Snart märkte han att han
ingalunda kunde få den färdig att ventileras under
vårterminen, utan måste använda hela sommaren
till tryckningen. Ju längre det led mot våren,
desto friare gjorde han sig från det redaktionella
arbetet i tidningen, han skaffade sig en vikarie i
skolan och fördjupade sig allt mer i sin
undersökning. Han förvånades själf öfver den glädje,
som detta beredde honom. Han märkte, när han
nu nästan fullständigt absorberade sig från sin
omgifning, huru mycket hans intresse för dagens
spörsmål stört hans sinnesro och hvilket välgörande
lugn som sysselsättningen med vetenskapen skänkte
honom. Hans tankar hade alltför ofta nedtryckts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
