Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ i de stora andarnas verk och stiga ur dem
med luttrade tankar och starkare lifsmod för att
i framtiden själf med exempel och ord vittna för
sitt fosterland om bildningens värde . . .
Minnet af Ingeborg och den stjärnklara kvällen
i Köpenhamn var som en strålande härd, från
hvilken alla dessa tankar fingo sin glöd och sin
värme. Innerst måste Daniel medge att detta minne
spände hans arbetskraft och hans dådlängtan lika
mycket som arbetet själft, och medvetandet af det
band, som, trots allt, nu måste binda henne samman
med honom, var inslaget i hela hans lifslust. Föga
mera än fordom vågade hans fantasi röra vid
dörrarna till det, från hvilket han dock för alltid tvangs
att tänka sig utestängd, och skrämd skyggade den
tillbaka, när den någon gång obevakad fått tränga
för långt. Blott som en vacker saga lät han ibland
sin dröm förtälja honom huru det kunde ha varit,
och då bars han af den till nya och nya under,
glad som ett barn, och ur drömmen vaknade han,
likt barnet, när skenbilderna försvunnit, med gråten
djupt i halsen . . . Men när verklighetens dager lyste
honom i ögonen, kväfde han hastigt sin
inbillnings-födda saknad, och han intalade sig att blotta
medvetandet om Ingeborgs kärlek skulle räcka till att
fylla hans lif med lycka . ..
Han började betrakta det som en skuld till
henne att göra sin afhandling bra. Hon hade ju
så mycket talat om den och hvad den skulle bringa
honom af utmärkelse och framgång, och när han
nu arbetade, var det som om hon stått bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
