Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blå himmel och härlig, ren luft. Almar och lönnar
lyste upp hela parken med sin rödgula prakt, i
trädgården glödde vallmorna ännu så varma som
hade de gömt ett sista fång af het sommarsol i
sina kronor, och astrar och dalior stucko in starka,
klara toner i den börjande höstens granna
färgkonsert.
— Har ni lagt märke till, Daniel, sade Ingeborg
när de i solnedgången promenerade i trädgården,
under hvilka olika naturstämningar vi
sammanträffat på olika tider? Först var det i maj, i
vårbrytningen, när vi själfva inte voro stort mera än
barn — mins ni? Och mins ni sedan juniveckorna
här ute, när vi blifvit litet äldre och jag skulle
göra min uppfostringsresa till Schweiz? Och så
midt i högsommaren där borta i Köpenhamn . ..
och nu igen här om hösten! Det är som om alla
dessa punkter vore riktiga epoker i mitt lif —
bildande en stigande och åter fallande linje . . . från
vår till sommar och från sommar till höst.. .
Härligast var våren, juni, när lifvet tjusade med sin
ovisshet och alla sina möjligheter.. .
— Nej, skönast är hösten, svarade Daniel,
när skörden mognar och vårens och sommarens
löften gå i uppfyllelse. Då först känner man sig
som en färdig människa! Visst äro möjligheterna
färre, men allt samlar sig med större kraft kring
verkligheten, och helt och intensivt går lifvet upp i
några starka känslor . . .
Ingeborg ville icke märka den anspelning, som
låg under Daniels ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
