Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyndade han ut i vestibylen för att få fatt dem.
De stodo där tillsammans med Kuno och Kurre
och väntade på honom.
— Daniel, min kära, kära gosse, hvad jag
är glad att ha fått vara med om detta ögonblick,
sade hans fostermor, medan hon skyndade emot
honom och tog hans hand i sina båda. . . och
livad jag är ledsen att jag inte var hemma när du
kom med din bok — tänk, en sådan stor och tjock
bok, som du skrifvit ihop! Ekroth har läst högt
för mig ur den, jag förstår ju ingenting, men jag
tycker bara det är så lärdt, så lärdt, — Ekroth
ber hälsa dig så hjärtligt och önska dig lycka,
han kunde inte komma från senaten . . .
Tårarna stodo gumman i ögonen, och Daniel
tackade henne uppriktigt. Sedan vände han sig till
Ingeborg.
— Jag förstår inte heller mycket, sade hon,
men så mycket förstår jag, att den där herrn vid
bordet var dum och att ni redde er alldeles
utmärkt!
Hon skakade hans hand, och bröderna skyndade
att följa hennes exempel.
Fru Ekroth, som skulle åka hem, bjöd
Ingeborg att göra sig sällskap. De togo afsked, sedan
Ingeborg med sina bröder och Daniel kommit
öfverens att träffas på kvällen.
Vännerna, till hvilka Brandt sällat sig, gingo
tillsammans neråt Esplanaden. Brandt for ut i
skymford mot hela universitetet, Kuno var
nedstämd på Daniels vägnar och Kurre proklamerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
