Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friherrinnan A. och rådmanskan B. utträdde ur
bestyrelsen, sedan den beslutit att prologen, som
var på finska, skulle uppläsas före festtalet. Det
var ej möjligt att öfvertyga dem om att en prolog i
allmänhet är någonting som föregår allt annat.
Men för öfrigt hade allt gått väl, och i mycket
god tid på förhand voro de flesta biljetter
abonnerade.
Societetshusets stora sal var dekorerad med
granar och guirlander och flaggor. Gardesmusiken
uppe på läktaren spelade en uvertyr, och marskalkar
i blåhvita skärp med program och festpoem i
händerna rörde sig beskäftigt mellan stolraderna
och anvisade publiken dess platser.
Daniel stod nära ingångsdörren tillsammans
med Henrik Brandt och två af hans
konstnärs-kamrater och betraktade den i stora vågor
inströmmande publiken. En del böljade fram mot de
numrerade platserna i förgrunden, medan andra
snabbt fyllde de billigare, onumrerade stolarna
längre bakom, och andra åter, till största delen
yngre herrar, blefvo stående i salens fond.
Artisterna gjorde sina spetsiga anmärkningar
öfver damernas utseenden, öfver den besynnerliga
blandningen af olika ansiktstyper och olika toaletter.
De roade sig med att för hvarje dam som passerade
gissa på hennes partifärg, det vill säga
fastställa om hon hörde till den finska eller svenska
societeten. De påstodo att de aldrig misstogo sig.
Isynnerhet var det lätt att igenkänna de yngre
fennomanska damerna. De buro mest enkla blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
