Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kanhända — jag har inte tänkt på hvad
det kallas, men jag har varit lycklig att veta att
ungdomsintryck och vackra stämningar, som vi
upplefvat tillsammans, icke utplånats ur ert minne,
och att jag haft en plats bland dem, som jag
kanske får behålla . ..
— Minnen och stämningar föras bort af årens
vindar. .. och verkligheten kräfver att ses i ögat,
sade Ingeborg långsamt.
— En verklighet, som man skapat utan att
vilja det, som man uppehåller mot sin känslas
bud, hvad har den för ett värde!
— Nej, Daniel, det är inte så! Jag har valt
den verkligheten själf, jag har fogat mig i den,
och den är oupplösligt förbunden med mitt lif.
— Men hvarför gjorde ni det, Ingeborg,
hvar-för? Säg mig det engång!
— Ack, det är så långt och så svårt att
förklara. . . och för resten känner ni ju det alltsammans.
Ni visste ju att pappas önskan var någonting som
ingen kunde falla på den tanken att sätta sig emot,
och ni förstod kanske också att den känsla jag då
hyste för er, var ett svärmeri, vackert och ljufligt,
men aldrig tillräckligt starkt att på det bygga ett
motstånd, och jag kunde ju inte heller af andra
skäl tänka på er. . . Och hvad visste jag om er
egen känsla — vi voro ju så unga båda! Så kom
John till Nauheim, och där hjälpte han mig att
sköta pappa och var så utomordentligt snäll och
uppoffrande som han kan vara, och så dök
barndomsvänskapen upp igen, och gamla löften och band
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
