Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin straffande hand falla, så vet den ej skillnad
mellan skyldig och oskyldig!
Han såg hur detta giftiga ord på smygvägar
kröp fram öfver landet — liksom pestfröet föres
från trakt till trakt af tusental stinkande råttor.
Och råttorna gnagde sönder alla trådar, som bundo
mänskorna vid det dyrbaraste de ägde, och de
kastade bort det utan besinning och medvetande
af hvad de gjorde.
Han såg sitt folks förstörande fiender, afunden,
misstron, partihatet, flamma upp till en härjande
brand, som i ett ögonblicks raseri tillintetgjorde
hvad de allra sista tidernas tysta arbete i
samförstånd och endräkt byggt upp. Och bredvid bålet
såg han människor stå och gestikulera, som tokiga
af fröjd, och ständigt kasta nytt bränsle i elden.
Han såg hur begreppet fosterland förvandlades
allt efter individerna. Alla talade om att »rädda»
det, men ingen tänkte i själfva verket på
fosterlandet, utan alla räddade olika ting. För några
gällde det ett språks öfvervälde, för andra ett
ömtåligt formalistsamvete, för andra åter deras
ekonomiska välfärd, för andra — kanske de flesta — ut
sikten till makt för sig och sitt parti.
Men hvad han icke såg, och hvad alla förgäfves
spanade efter, var en man, som i afgörandets stund
skulle rest sig och uttalat ett mäktigt lyftande ord, ett
ord, inför hvilket alla viljor flutit samman i ett stort
och manligt beslut, alla själfviska intressen och all
tveksam räddhåga förstummats och folkets tillit
vuxit, dess tillit till sig själf, sin rätt och sin styrka .. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
