Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning rörande Himmelens fröjder, samt om bröllop derstädes - 6. Derefter tilltalade ängeln dem - 7. Derefter kallade han till sig skaran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätterna ha blifvit oss osmakliga, och smaken bränntorr;
magen vämjes dervid, vi tåla icke att läppja derpå. Vi ha
hållit ut några dagar och nätter i denna yppighet, vi bedja
enständigt att få slippa ut.» Och väl utsluppna, flydde de
bort med flåsande andedrägt och i hastigt språng hem.
Derefter kallade ängeln skarans män, och under vägen
lärde han dem följande om himmelen: »I himmelen likasom
i verlden finnes mat och dryck af olika slag. Der förekomma
gästabud och samqväm. Och hos de förnämare der finnas
bord med kräsliga rätter, läckerheter och fina saker, hvaraf
sinnena muntras och uppfriskas. Der förekomma äfven lekar
och skådespel, musik och sång. Och allt detta i högsta
fullkomlighet. Sådant är för dem också till fröjd, men icke
till lycksalighet. Denna skall finnas i fröjderna, och derföre
utaf dem. Lycksaligheten i fröjderna gör att fröjderna äro
fröjder. Den förhöjer dem, och håller dem vid makt, så att
de ej förlora sitt värde och väcka leda. Och denna
lycksalighet har en hvar af nyttan i sin förrättning. Det ligger
någon åder dold i viljans böjelse hos hvarje ängel, hvilken
drager sinnet till att göra något. Derigenom lugnar sinnet
sig och ställer sig till freds. Denna tillfredsställelse och detta
lugn utgöra det tillstånd hos sinnet, som är mottagligt för
kärleken till nytta af Herren. Af dennes mottagande är den
himmelska lycksaligheten, som är lifvet i de fröjder, som
förut äro omtalade. Himmelsk mat är också i sitt väsende
ingenting annat än kärlek, vishet och nytta tillsammans, det
vill säga, nytta genom vishet utaf kärlek. Och derföre gifves
åt en hvar i himmelen mat för kroppen efter den nytta han
gör: präktig åt dem som äro i en hög nytta, medelmåttig,
men af utsökt smak, åt dem som äro i en nytta af mellersta
graden, och torftig åt dem som äro i en torftig nytta, men
åt de håglösa ingen.
7. Derefter kallade han till sig skaran af de så kallade
visa, hvilka satt de himmelska fröjderna, och i följd af dessa
den eviga lycksaligheten, i högt öfverträffande herravälden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
