Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning rörande Himmelens fröjder, samt om bröllop derstädes - 16. Omkring bordet stodo sidorådsherrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut af fursten voro sända att betjena dem, stodo bakom
dem. Då sade fursten till dem: »Tagen en hvar ett litet
fat från sina ringar, och sedan en hvar en skål från
pyramiden». Och de togo, och si genast syntes nya små fat och
skålar satta derpå i deras ställe; och deras bägare fyldes
med vin från källan, som sprang fram ur den stora
pyramiden. Och de åto och drucko.
Sedan de blifvit halfmätta, tilltalade fursten de tio
inbjudna och sade: »Jag har hört, att I på den jord, som är
under denna himmel, varit sammankallade för att yppa edra
tankar om himmelens fröjder och alltså den eviga
lycksaligheten, och att I framstält dem på olika sätt, hvar och en
efter sina kroppssinnens nöjen? Men hvad äro
kroppsinnenas nöjen utan själens nöjen? Det är själen som gör dem
till hvad de äro. Själens nöjen äro i sig sjelfva oförnimbara
saligheter. Men de blifva mer och mer förnimbara, i den
mån de nedstiga i sinnets tankar, och från dessa i kroppens
sinneförnimmelser. I sinnets tankar förnimmas de som
sällheter, i kroppens sinneförnimmelser som angenämheter, och
i sjelfva kroppen som välluster. Af dessa och de förra
tillsammans är den eviga lycksaligheten. Men af de senare
allena är denna lycksalighet icke en evig, utan en timlig,
hvilken ändas och förgår, och stundom blir olycksalighet.»
»I hafven nu sett, att alla edra fröjder äfven äro
himmelens fröjder, och förträffligare än I någonsin kunnat tänka,
men ändock intaga icke de till det inre våra sinnen. Det är
tre ting, som från Herren inflyta som ett på våra själar.
Dessa tre såsom ett, eller denna trefald, äro kärlek, vishet
och nytta; men kärleken och visheten [i och för sig] äro till
endast ideelt (i föreställningen,) emedan de blott äro i
[ande]sinnets böjelse och tanke; men i nyttan äro de verkligen till,
emedan de då tillika äro i kroppens handling och gerning.
Och der de verkligen äro till, der ega de ock bestånd.
Och som kärleken och visheten äro till och ega bestånd i
nyttan, så är det nyttan som intager oss, och nytta är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
