Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskap i Himmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak, så följer att den inbördes och ömsesidiga kärleken till
könet blifver qvar hos menniskorna efter döden.
38. Det säges kärlek till könet och äktenskaplig kärlek,
emedan kärlek till könet är något annat än äktenskaplig
kärlek. Kärlek till könet finnes hos en naturlig människa,
men äktenskaplig kärlek hos en andlig. En naturlig
menniska älskar och åtrår blott utvertes förbindelser, och, på
grund af dessa, kroppens välluster. Men en andlig menniska
älskar och åtrår en invertes förbindelse, och, på grund af
denna, andens sällheter. Och hon förnimmer, att dessa gifvas
med en enda hustru, med hvilken hon ständigt mer och mer
kan förbindas till ett, och ju mer hon så förbindes, i samma
grad förnimmer hon sina sällheter vara i stigande, och dessa
beståndande för evigt. Men en naturlig menniska tänker
icke så. Deraf härrör nu, att det säges, att den
äktenskapliga kärleken efter döden blifver qvar hos dem, som komma
till himmelen, hvilka äro de som blifva andliga på jorden.
39. V. DETTA FULLSTÄNDIGT BEKRÄFTADT GENOM EGEN
IAKTTAGELSE. Att menniskan lefver som menniska efter döden,
och att mannen då är man, samt qvinnan qvinna; och att
hos en hvar hans kärlek blifver qvar, och förnämligast
kärleken till könet och den äktenskapliga kärleken, detta
har jag hittills sökt bestyrka genom sådant som hör till
förståndet och kallas förnuftssaker. Men som menniskan från
späda barndomen utaf föräldrar och lärare, och sedan af
lärda och prestman tagit sig den tron, att hon icke skall
lefva som menniska efter döden, förr än efter yttersta domens
dag, i väntan hvarpå man nu´varit stadd i sex tusen år,
och emedan flera hänfört detta bland sådant, som bör fattas
med tron och icke med förståndet, så har det varit nödigt,
att dessa ting äfven bekräftades genom åsyna intyg. I annat
fall skulle en menniska, som blott tror sinnena, på grund af
den inpräglade tron säga: »Om menniskor efter döden lefde
som menniskor, så skulle jag väl se och höra dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
