Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äkta makars tillstånd efter döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emedan kärleken egentligen tillhör menniskans ande, och
tillhör kroppen utaf anden; och menniskan blir ande efter
döden, och för således sin kärlek med sig. Och alldenstund
kärleken är menniskans lifs vara, så är uppenbart att sådant
som menniskans lif varit i verlden, sådan blifver hennes lott
efter döden.
Hvad kärleken till könet angår, så är den allmänlig för
alla, ty han är ifrån skapelsen ingifven i sjelfva menniskans
själ, af hvilken hela menniskans väsen är, och detta för
meniskoslägtets fortplantnings skull. Att denna kärlek förnämligast
blir qvar, är emedan efter döden mannen är man, samt
qvinnan är qvinna, och emedan ingenting finnes i själen, i sinnet
och i kroppen, som icke är manligt hos mannen och
qvinligt hos qvinnan. Och dessa två äro så skapade, att de
sträfva till förbindelse, ja till [sådan] förbindelse att de må
blifva ett. Denna sträfvan är kärleken till könet, som föregår
den äktenskapliga kärleken. Alldenstund nu en förbindande
benägenhet är inskrifven i allt och hvarje sak hos mannen
och qvinnan, så följer att denna benägenhet icke kan
utplånas och dö med kroppen.
47. Att kärleken till könet blifver qvar sådan som han
var till det inre i verlden, är emedan hos hvarje menniska
finnes ett invertes och ett utvertes, hvilka två äfven kallas
den invertes och den utvertes menniskan, och derifrån är den
invertes och den utvertes viljan och tanken. Menniskan
lemnar det utvertes, samt behåller sitt invertes, när hon dör.
Ty de utvertes tingen höra egentligen till hennes kropp, och
de invertes egentligen till hennes ande. Som nu menniskan
är sin kärlek, och kärleken har sitt säte i hennes ande, så
följer att kärleken till könet blifver qvar hos henne efter
döden, sådan som han varit till det inre hos henne. Såsom
till exempel: om denna kärlek till det inre varit äktenskaplig
eller kysk, så förblifver han efter döden äktenskaplig och
kysk. Men om han till det inre varit otuktig, så förblifver
han äfven sådan efter döden. Dock bör man veta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
