Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sant äktenskaplig kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är inne i hennes kärlek. Deraf är, såsom du sagt, ett
utseende af själarnas enhet i våra ansigten.»
Då frågade jag: »Om en sådan förening förefinnes, kan
du då skåda på en annan qvinna än din egen?» Han svarade:
»Det kan jag; men som min hustru är förenad med min själ,
så skåda vi båda på samma gång, och då kan icke ett grand
af lusta få inträde. Ty då jag ser på andras hustrur, ser jag
på dem genom min hustru, hvilken jag ensamt älskar. Och
som denna min [enda] kan förnimma alla mina böjelser, så
styr hon såsom mellanvarande alla mina tankar, och afsöndrar
allt tvedrägtigt, och Angifver på samma gång köld och fasa för
allt okyskt. Det är oss derföre här lika så omöjligt att af
lusta skåda på någon hustru till en medbröder, som det är
att från afgrundens skugga se vår himmels ljus. För den
skull gifves ej heller hos oss någon tankens föreställning, och
ännu mindre något ord i talet för en kätjefull kärleks
lockelser» - han kunde icke uttala horeri, emedan deras himmels
kyskhet bjöd emot. Och den ledsagande ängeln sade till
mig: »Du hör nu talet af denna himmels änglar, att det är ett
vishetens tal, emedan de tala utaf orsaker.»
Derefter blickade jag mig omkring och såg deras tälthydda
liksom öfverdragen med guld, och jag frågade, hvaraf detta
kom sig. Han svarade, att det var utaf det flammande ljuset,
»hvilket skimrar liksom guld, bestrålar och bestryker vår
tälthyddas tapeter, då vi äro i samtal om den äktenskapliga
kärleken. Värmen från vår sol, hvilken i sitt väsen är kärlek,
blottar sig nemligen då, samt färgar ljuset, hvilket i sitt väsen
är vishet, med sin färg, som är gyllene. Och detta sker,
emedan den äktenskapliga kärleken till sitt ursprung är en
vishetens och kärlekens lek; ty mannen är född att vara
vishet, samt qvinnan att vara kärlek till mannens vishet.
Derifrån äro förnöjelserna af denna lek uti den äktenskapliga
kärleken och utaf densamma emellan oss och våra hustrur.
Vi hafva här under årtusenden klarligen sett, att dessa
förnöjelser till ymnighet, grad och styrka äro förträffliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
