Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själars och sinnens förbindelse genom äktenskapet, hvilken förstås med Herrens ord, att de icke vidare äro två, utan ett kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustrurna gömma sin förnimmelse hos sig, och undangömma
den för äkta männen, äro nödvändigheter.
168. X. DENNA FÖRNIMMELSE ÄR HUSTRUNS VISHET;
OCH DENNA KAN ICKE GIFVAS HOS MANNEN, EJ HELLER KAN
MANNENS FÖRNUFTIGA VISHET GIFVAS HOS HUSTRUN. Detta
följer utaf den åtskilnad, som förefinnes emellan det manliga
och det qvinliga. Det manliga är att utaf förståndet förnimma,
och det qvinliga är [att förnimma] utaf kärleken. Och
förståndet förnimmer äfven de ting som äro ofvan kroppen, och
utom verlden, ty den förnuftiga och andliga synen går dit;
kärleken deremot icke utöfver det som han känner. Då han
[går] vidare, härleder han detta från den ifrån skapelsen
stadgade förbindelsen med mannens förstånd. Ty förståndet hör
till ljuset, och kärleken hör till värmen, och de ting som
höra till ljuset, genomskådas, och de som höra till värmen,
kännas. Härutaf är uppenbart, att för den allmänliga
åtskilnads skull, som förefinnes emellan det manliga och det
qvinliga, kan hustruns vishet icke gifvas hos mannen, ej heller
mannens vishet hos hustrun. Mannens sedliga vishet kan ej
heller gifvas hos qvinnorna, så mycket den har med sig från
hans förnuftiga vishet.
169. XI. HUSTRUN TÄNKER STÄDSE [UTAF KÄRLEK]
PÅ MANNENS BENÄGENHET TILL HENNE, I SINNE ATT
FÖRBINDA HONOM MED SIG; [ANNORLUNDA MANNEN]. Detta
sammanhänger med det ofvan förklarade, [nemligen] detta,
att »benägenheten till att förena mannen med sig är
ståndaktig och ständig hos hustrun, men oståndaktig och
omskiftande hos mannen», hvilket man må se [n. 160]. Härutaf
följer, att hustruns tanke är oaflåtlig beträffande äkta
mannens benägenhet till henne, i sinne att förbinda honom med
sig. Visserligen afbrytes hustruns tanke på äkta mannen genom
husliga ting som höra till hennes omsorg, men det oaktadt
förblifver den i hennes kärleks böjelse, och denna skiljer sig
icke ifrån tankarna hos qvinnorna, såsom hos männen. Men
dessa saker berättar jag såsom [de äro mig] berättade; må man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
