Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själars och sinnens förbindelse genom äktenskapet, hvilken förstås med Herrens ord, att de icke vidare äro två, utan ett kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvinnor, som äro invigda i mäns pligter, hållas i
omdömessaker att rådfråga män, och då utvälja de, om de rå
sig sjelfva, af deras råd hvad som gynnar sin kärlek.
Det förmodas äfven af somliga, att qvinnor kunna lika väl
upplyfta sitt förstånds skarpblick till den ljusets sfer, till hvil
ken män [kunna lyfta sin], samt genomskåda saker i samma
höjd; en mening som bibringats dem genom skrifter af vissa
lärda sångmör. Men dessa (skrifter), ransakade i den
andliga verlden i deras (qvinnornas) närvaro, hafva befunnits
vara [alster] icke af omdöme och vishet, utan af snille och
vältalighet; och de saker, som utgå af dessa två, synas i följd
af prydligheten och nättheten i ordens sammansättning såsom
höga och lärda; men blott inför dem som kalla all snillrikhet
vishet. Att icke heller män kunna inträda i qvinnors
egentliga pligter, och tillbörligen förvalta dem, dertill är orsaken,
att de [icke kunna inträda] i deras böjelser, hvilka äro
alldeles åtskilda ifrån männens böjelser. Enär det qvinliga
könets böjelser och förnimmelser äro af skapelsen och derföre
af naturen så isarskilda, derföre var ibland stadgarna hos
Israels barn äfven denna: »Icke skall en mans klädnad vara
på en qvinna, ej heller en qvinnas klädnad på en man;
emedan detta [är] en styggelse», 5 Mos. 22:5. Orsaken
var, emedan alla i den andliga verlden klädas enligt sina
böjelser, och de tvenne böjelserna, qvinnans och mannens,
kunna icke förenas utom emellan två, och aldrig uti en.
176. XVII. DESSA PLIGTER FÖRBINDA ÄFVEN ALLT EFTER
INBÖRDES HJELP TVÅ TILL ETT; OCH TILLIKA GÖRA DE ETT
HUS. Att äkta mannens pligter i något afseende förbinda sig
med hustruns pligter, och att hustruns pligter foga sig vid
äkta mannens pligter, och att dessa förbindelser och
vidfoganden äro en inbördes hjelp, och allt efter denna, äro ibland
bekanta ting i verlden. Men [bland] de förnämsta saker som
förena till ett förbund, sammansluta och till ett samla tvenne
makars själar och lif, är den gemensamma omsorgen att
uppfostra barnen, vid hvilken äkta mannens pligter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
