Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifstillståndets förändring hos män och hos qvinnor genom äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styresmän, förvaltningschefer, och dessas tjenstemän, och genom
dessa till de underbara arbeten, hvilka af konstnärer på
andligt sätt åstadkommas.
Sedan dessa saker blifvit sedda, talade återigen den
myndige mannen med dem om den eviga hvila ifrån arbeten,
till hvilken de sälla och lycksaliga komma efter döden, och
sade: »Den eviga hvilan är icke sysslolöshet, enär utaf
sysslolöshet härrör sinnets, och deraf hela kroppens, matthet,
domning, slöhet och dvala, och dessa äro död och icke lif,
och än mindre det eviga lif, i hvilket himmelens änglar äro;
hvarföre evig hvila är en hvila som skingrar de förra, och
gör att menniskan lefver. Och detta är icke annat, än sådant
som upplyfter sinnet; det är alltså något studium (beflitande)
och verk, utaf hvilket sinnet eggas, upplifvas och förnöjes. Och
detta sker allt efter den nytta, på grund af hvilken, i hvilken
och hän till hvilken det verkar. Deraf härrör, att samtliga
himmelen betraktas af Herren såsom ett innehåll af nytta, och
hvarje ängel är ängel allt efter nyttan. Nyttans nöje förer
honom som en gynsam strömåder ett skepp, och gör att han
befinner sig i en evig frid och en frids-hvila. Så förstås evig
hvila ifrån arbeten. Att ängeln är lefvande allt efter sinnets
beflitande på grund af nytta, skönjes uppenbart derutaf, att hvar
och en har äktenskaplig kärlek med dess kraft, förmåga och
förnöjelser, allt efter beflitandet om äkta nytta hvari han är stadd.»
Sedan de tre ankomlingarna blifvit styrkta i, att »evig
hvila» ej är sysslolöshet, utan nöjet af något verk som
länder till nytta, kommo några jungfrur med stickade och spunna
saker, sina egna händers verk, och skänkte åt dem. Och
när dessa nykomna andar gingo bort, sjöngo jungfrurna ett
qväde, genom hvilket de, med ängla-sång, uttryckte böjelsen
för nyttans verk med hennes behagliga ting.
208. Den andra Minnesvärdigheten. Då jag var
stadd i begrundande om den äktenskapliga kärlekens hos
hustrurna gömda hemligheter, syntes återigen det gyllene
regnet, som ofvanföre [n. 155 ² är omtaladt]. Och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
