Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänligheter angående äktenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
214. IV. Hos dem, som äro i en sant äktenskaplig kärlek,
växer sinnenas förbindelse, och med denna vänskapen; men
denna med en förra aftager hos dem, som icke äro i en
äktenskaplig kärlek. Att sinnenas
förbindelse hos dem, som äro i en sant äktenskaplig kärlek,
växer, är bevisadt i det kapitel, i hvilket handlats om »Själars
och sinnens förbindelse genom äktenskapet, hvilken förstås
med Herrens ord, att de icke vidare äro två, utan ett kött»,
se n. 156 ²-181. Att deremot denna förbindelse växer, allt
efter som vänskap förbinder sig med kärleken, dertill är
orsaken, emedan vänskap är såsom den kärlekens ansigte, och
jemväl är såsom hans klädnad, förty den icke blott fogar sig
till kärleken såsom en klädnad, utan äfven förbinder sig med
honom såsom ett ansigte. Kärleken som föregår vänskapen
är lik kärleken till könet, hvilken kärlek efter ernådd önskan
far sin kos, hvaremot kärleken förbunden med vänskap
förblifver efter ernådd önskan, och jemväl stadgas. Han
inträder äfven längre in i bröstet; vänskapen införer honom, och
gör honom sant äktenskaplig. Och då gör den kärleken
denna sin vänskap äfven äktenskaplig, hvilken högligen skiljer
sig från all annan kärleks vänskap, ty den är full. Att
motsatsen sker hos dem, som icke äro i en äktenskaplig kärlek,
är bekant. Hos dessa träder den första vänskapen, som
förlofningstiden, och sedan de första dagarna efter bröllopet,
insmögs, tillbaka mer och mer ifrån sinnets inre [delar], och
ifrån dessa viker den efter hand omsider bort till de fina
hudpartierna; och hos dem, som tänka på skilsmessor, går den
alldeles bort; men hos dem, som icke tänka på skilsmessa,
förblifver kärleken i de utvertes [delarna], men är kall i de
invertes.
215. V. De, som äro i en sant äktenskaplig
kärlek, vilja oaflåtligen vara en menniska; men de,
som icke äro i en äktenslaplig kärlek, vilja vara två.
Den äktenskapliga kärleken i sitt väsende är icke annat, än
att två vilja vara ett, det är, att de vilja, att två lif må blifva
ett lif. Denna vilja är den kärlekens ständiga bemödande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
