Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänligheter angående äktenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om det är, och drilla detta till hvardera sidan. Hvem kan
blifva en lärd, om han icke vet något för visso, och fortskrider
till detta, såsom en menniska fortskrider från fjät till fjät,
och sålunda efter hand till vishet. Eljest vidrören I
sanningarna icke ens med en nagel, utan aflägsnen dem mer
och mer ur åsynen. Månne icke att resonnera allenast om
det är, är att resonnera med anledning af en hatt, som
aldrig sättes på, eller af en sko som icke påklädes? Hvad
härflyter derifrån, om icke att I ej veten, om något gifves,
ja om frälsning gifves, om [det gifves] ett evigt lif efter
döden, om den ena religionen uträttar mera än den andra,
om himmel och helvete finnas? Angående dessa saker
kunnen I icke tänka något, så länge i sitten fast i första
steget och stampen på sanden der, och icke bestämdt foren
fot för fot och skriden fram. Akten eder, att icke edra sinnen,
då de så stå utanför [allt] omdöme, innantill må hårdna till,
och blifva saltstoder, och I vänner af Lots hustru.»
Sedan detta var sagdt, gick jag bort, och de kastade
af förtrytelse stenar efter mig; och då syntes de mig såsom
snidbilder af ett stenblock, i hvilka intet af menskligt förnuft
innebor. Och jag frågade änglarna om deras lott, och de
sade: »Deras lott är, att de sändas ned i djupet, och der
till en ödemark, och drifvas till att bära packningar; och
emedan de då icke kunna framföra något från förnuftet, så
pladdra de och tala fåfänga ting, och synas der på långt
håll såsom åsnor som bära bördor.
233. Tredje minnesvärdigheten. Derefter sade en
af änglarna: »Följ mig till det ställe, hvarest de skrika: O
huru vise.» Och han sade: »Du skall få se missfoster af
menniskor; du skall få se ansigten och kroppar som tillhöra
en menniska, och likväl äro de icke menniskor.» Och jag sade:
»Äro de icke då djur?» Han svarade: »De äro icke djur,
men djur-menniskor; ty de äro [sådana] som alldeles icke
kunna se, om det sanna är sant eller icke, och likväl kunna
de göra att hvad helst de vilja varder sant. Sådana kallas hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
