Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orsakerna till kallsinnigheter, skilsmessor och skilnader i äktenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något helvetiskt fängelse, hvarest de hållas att arbeta for
kläder och för föda, samt sedermera för några slantar, som
de samla, i hvilka de sätta sitt hjertas fröjd; men om de
göra kamraterna ondt, skola de gifva en del af sina slantar
i plikt.»
269. Derefter stego vi upp från dessa underjordiske till
söder, hvarest vi voro förut, och änglarna berättade der flera
nämnvärda ting Om den icke visionära eller fantastiska
begärelsen, i hvilken hvarje menniska är från födelsen; att de,
då de äro i den, äro såsom fåniga, och likväl synas sig
sjelfva såsom högst visa; och att de ifrån denna fånighet
skiftevis återförsättas till förnuftighet, hvilken hos dem är i
de utvertes [delarna]. »Och i detta tillstånd se, erkänna och
bekänna de sin galenskap, men det oaktadt trängta de från
sitt förnuftiga tillstånd till sitt galna tillstånd, och jemväl
införsätta de sig i detta, liksom ifrån ett tvunget och
oangenämt i ett fritt och angenämt; således förlustar dem
inombords begärelsen, och ej förståndigheten. Det är tre
allmänliga kärlekar, utaf hvilka hvarje menniska är ifrån skapelsen
sammansmält: Kärleken till nästan, hvilken äfven är kärleken
att göra nyttor, Kärleken till verlden, hvilken äfven är
kärleken att besitta egodelar, samt Kärleken till sig sjelf, hvilken
äfven är kärleken att befalla öfver andra. Kärleken till nästan
eller att göra nyttor är en andlig kärlek; men kärleken till
verlden, eller kärleken att besitta egodelar, är en materiel
kärlek; hvaremot kärleken till sig sjelf, eller kärleken ätt
befalla öfver ändra, är en kroppslig kärlek. Menniskan är
menniska, då kärleken till nästan eller kärleken att göra nyttor
utgör hufvudet, samt kärleken till verlden utgör kroppen, och
kärleken till sig sjelf utgör fötterna. Men om kärleken till
verlden utgör hufvudet, så är menniskan ej menniska,
annorlunda än såsom en puckelryggig; men när kärleken till sig
sjelf utgör hufvudet; är hon ej en menniska som står på
fötterna, utan på flathänderna med hufvudet nedåt och klinkorna
uppåt. När kärleken till nästart utgör hufvudet; och de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
