Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningar och Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ung man, [att göra] med en så hög lärosats! Jag vädjar
till de lärde som sitta här vid sidorna, jag vädjar till eder,
I vise på orkestern, ja, jag vädjar till den öfversta
himmelens änglar, om någon utaf sitt förnuftiga ljus kan taga sig
någon föreställning om själen. Men om hennes säte i
menniskan kan jag liksom andra fantisera; och jag fantiserar
att hon är i hjertat och deraf i blodet. Och detta är min
fantisering, emedan hjertat genom sitt blod regerar både
kroppen och hufvudet; ty det utsänder det stora kärlet, kalladt
Aorta, till hela kroppen samt utsänder de kärl, som äro
kallade halspulsådror, till hela hufvudet. I följd deraf förefinnes
en allmänlig samstämmighet, att själen från hjertat genom
blodet uppehåller, närer, lefvandegör både kroppens och
hufvudets hela organiska system. Till trovärdigheten hos detta
påstående kommer, att i den Heliga Skrift så ofta säges ’själ
och hjerta’, såsom att ’du skall älska Gud af hela själen och
af hela hjertat’; och att Gud ’skapar i menniskan en ny själ
och ett nytt hjerta’, 5 Mos. 6:5; 10:12; 11:13; 26:16;
Jerem. 32:41; Matt. 22:37; Mark. 12:30, 33; Luk. 10:27,
och annanstädes, samt öppet att ’blodet är köttets själ’, 3
Mos. 17:11, 14.» När detta var hördt, upphofvo några [sin]
röst, sägande: »Lärdt, lärdt.» De voro af kanikerna
(domherrarne).
Efter detta yttrade den fjerde, iförd den senares kläder
och instigen i katedern: »Jag misstänker äfven jag, att icke
någon är af ett så fint och skärpt snille, att han kan urskilja,
hvad själen är och hurudan hon är; hvarföre jag afdömer,
att hos den, som vill framleta henne, nötes [snillets] finhet
med öfverflödiga saker. Men det oaktadt har jag ifrån
gosseåldern förblifvit i tron på den mening, hvari de forngamle voro,
att menniskans själ är i det hela af henne, och i dettas
hvarje del, och sålunda att hon är såväl i hufvudet och i
dess enskilda ting, som i kroppen och i dess enskilda ting;
och att det varit ett fåfängt påfund af nyhetsmakare, att
beteckna åt henne säte någonstädes, och icke öfverallt. Själen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
