Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu kraftigare är ett annat intyg, i synnerhet som man
minst väntat ett sådant från detta håll. Professor Görres,
en katolik, säger nämligen: »Swedenborg var ej en
människa, som lät sig hänföras af en ohejdad inbillningskraft, och
ännu mindre visade han under hela sitt lif det ringaste tecken
till något som kan tydas som sinnessjukdom. Å andra sidan
var i hela hans både lif och väsen något så tadelfritt och
harmlöst, att ingen människa vågar framkasta ens den
ringaste misstanke om bedrägeri, och eftervärlden har ingen
rättighet att sätta i fråga äktheten af hans samtidas
vittnesbörd, hvilka väl kände honom och som ej då misstroddes.
Vågar man beskylla en man, om hvilkens trovärdighet och
förstånd, lärdom och oförvitlighet, själsnärvaro och
sanningskärlek hans samtida bära vittnesbörd, och hvilka betyga, att
han hvarken bedragit sig själf eller världen eller med vett
och vilja befattat sig med lögner och bedrägeri — då är
det ock slut med den historiska bevisningen, ja, äfven de
heligaste och mest vördnadsbjudande händelser skola bli
reducerade till intet. . . Ingenstädes i Swedenborgs skrifter
förekommer någon själfupphäfvande motsägelse, intet
osarn-manhängande eller godtyckligt, utan i allt hvad han skrifver
är ett sådant sammanhang och harmoni, att det utgör den
fullkomligaste helhet.»
Tenneman, författare till Handbok i Filosofiens
Historia, säger: »Förgäfves skall du rannsaka i hans familjarkiver ;
eller hans enskilda historia för att kunna upptäcka så
mycket som det minsta drag till sinnesrubbning. Lika fruktlöst j
skall försöket bli att spåra något ösammanhängande eller
vanvettigt i hans skrifter, ihopkomna med så mycket
metod.» Sandel, en svensk adelsman af hög bildning och rang,
lofprisade honom högligen i ett långt tal, ställdt till
Vetenskapsakademien. Efter att med passande blygsamhet ha
utförligt redogjort för svårigheten att teckna proportionerna af
en så mäktig och sublim ande, hvilken aldrig afvek från en
sund morals och en sann gudsfruktans fordringar — af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
