Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl yrkar Swedenborg, att själen må höja sig öfver naturliga
till andliga idéer. Vi böra betrakta icke blott samfund och
folk utan hela människosläktet såsom en människa, emedan
de i viss mening hafva en mänsklig form. Sålunda
föreställer en del hufvudet, andra händer, fötter och lemmar,
andra bålen, hjärtat, lungorna och magen, ja, det hela bildar
tillsammans ett harmoniskt helt, sedt nämligen med afseende
på den nytta som hvarje del tillför det hela. En sådan
uppfattning af människoformen, som alls icke har att skaffa
med tid och rum, är i själfva verket andlig, och det är på
denna princip, som Swedenborg grundar sin uppfattning af
Gudamänniskan. Han är dock angelägen att undvika panteism
och påpekar, att själen, tänkande på Gud, måste helt och |
hållet frigöra sig från alla form- och lokalitetsbegrepp och
ej glömma, att den allsmäktige i och för sig själf är både
osynlig, okännbar och onärmbar och endast kan i sanning
dyrkas såsom uppenbarad i Jesu Kristi person. På samma
sätt som solen är närvarande öfverallt i naturen, och själen
i hvarje atom af människokroppen, men dock fullkomligt
skild från denna, så är ock Gud, det allestädes närvarande
väsendet, den all vetande visdomen, världsalltets allsmäktiga
lif, men så fullkomligt skild från detta, som det oändliga j
måste vara från det ändliga. — Detta ämne fordrar studium, |
men betalar rikligen den möda, som behöfts för att genom- j
tränga det. Swedenborg har tydligen träffat grundtonen till j
skapelsens harmoni, och man behöfver blott lösgöra sig från |
materialismens fjättrar för att kunna uppfatta den underbara
symfonien.
I andra delen beskrifver han den verkande orsaken till
universum, hvilken utgöres af solen i den andliga världen.
Det finns, säger han, en sfär af utflöden, utgående från och
omgifvande det gudomliga väsendet, hvilken förefaller änglarna
som en sol. Denna sol är icke Gud, icke heller är hon
oändlig, men hon äger samband med honom genom
beröring; hennes värme och ljus äro gudomlig kärlek och vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
