Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cartesianska teorien), hvilken Swedenborg antager. I
korthet anförd är hans teori denria: Gud allena har lif i sig (är
själfexistefapde) och från honom härflyter liksom från en
sol lif till alla skapade varelser, från de högsta änglarna till
det minsta stoftkorn. Hvarje senare formation innesluter
alltid i sig och består på grund af en föregående. Det
materiella utgör klädnaden för det andliga. Själen är en
andlig substans, en fullt organiserad mänsklig varelse.
Kroppen härleder allt sitt lif, sin form och känslighet från själen
och förlorar dessa egenskaper, då hon lämnar honom.
Swedenborgs arbeten uppväckte ej så mycken
uppmärk-samhet i England, som han med skäl kunde ha väntat, men
han förvärfvade däremot flere goda vänner. Georg II:s
lärare D:r Hampé blef en af hans lärjungar-, en annan en
D:r Messiter, hvilken hjälpte honom att utdela hans arbeten
bland ansedt folk. I ett bref, bilagdt några af dessa, yttrar
denne till en vän, sedan han förutskickat åtskilliga
omdömen rörande Swedenborgs själsgåfvor: han är så
fullkomligt okunnig om sina egna förtjänster, att jag är öfvertygad,
att han icke ens vet, att han har några sådana. Vid minsta
beröm vänder han hufvudet åt annat håll, på samma sätt
som han på något ställe gäger, att änglarna göra. En
annan anhängare, var prästmannen D:r Thomas Hartley, en i hög
grad gudfruktig och allvarlig katolik, som öfversatt flera
af Swedenborgs arbeten på engelska, och hvilken sedermera
visade sig vara en fast och pålitlig vän. Han har lämnat
en redogörelse rörande detta vänskapsförhållande, hvilken
är af stort värde. Vi skola anföra några få utdrag ur denna,
hvilka ha afseende på drag ur Swedenborgs karaktär, som
ej förut omnämnts.
»Långt ifrån att hysa den ärelystnaden att vilja synas
stå i spetsen för en religionssekt, lefver han, hvar han
uppehåller sig på sina resor, som en verklig enstöring», säger
han på ett ställe. På ett annat yttrar han: »I hans väsen
finns ej ett spår af formalism; i hans lynne ingen mjältsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
