Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir ej det orätta frånskildt och förkastadt, så kan ej heller
det rätta urskiljas och mottagas.» Af detta skäl sade han
sig också ej vilja gå ett steg för att försvara sin sak, då
han väl visste, att Herren försvarar sin kyrka. Men då han
likväl efter flera månader fann, att konsistorium ej kom till
något beslut och att hvarjehanda illvilliga rykten utspriddes,
vände han sig direkt till konungen. I sin inlaga41 klagar
han öfver att ha blifvit anfallen utan att ha varit i
tillfälle att försvara sig själf. Han bedyrar ånyo gudomligheten
af sin mission och anmärker träffande, att han omöjligen
kan göra för sina förföljare hvad Gud har gjort för honom:
öfvertyga dem »genom deras ögon och öron». Jag kan,
säger han, icke sätta dem i stånd att samtala med andar
och änglar, icke heller kan jag åstadkomma underverk för
att sätta deras förmögenheter i stånd att fatta hvad jag
säger, men läs mina skrifter med uppmärksamhet och
eftertanke, så skola dessa visa, att jag utan öppen gemenskap
med den andliga världen omöjligen skulle kunna äga de
insikter jag nu har. Följande Juli skref han till
universiteten i Uppsala, Lund och Åbo och bad dem att icke låta
sig förryckas genom det fientliga resultat, hvartill Göteborgs
konsistorium möjligen skulle komma. Dock, förföljelsen
uppgick i rök: konsistoriet afstod därifrån utan att ha kommit
till något beslut. Kort innan Swedenborg lämnade
Stockholm för sista gången, hade han ett samtal med konungen,
som yttrade:
— »Konsistoriet har ej svarat något på min skrifvelse
rörande edra arbeten», och, läggande handen på
Sweden-borgs skuldra, fortsatte han: »Vi kunna häraf draga den
slutsatsen, att de ej funnit något fördömligt uti dem, samt
att de öfverensstämma med sanningen.» Mot ett vidare
införande af hans böcker lyckades dock hans motståndare att
lägga hinder. Häremot tänkte Swedenborg att vädja, men
man vet ej, huru han gjorde.
* Skrifven i Maj 1770.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
