Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom också ett besök. Då Swedenborgs slut nalkades,
föreslog man, att han skulle begå den heliga nattvarden, och
härtill samtyckte han. Ferelius blef nu tillkallad. Denne
begagnade sig af tillfället och uppmanade honom ifrigt att
kungöra för världen den verkliga sanningen och nu, sedan
han ej hade något mer att vänta af denna, återkalla
antingen allt eller åtminstone en del af hvad han skrifvit.
Härvid reste sig Swedenborg till hälften i bädden och
utropade ifrigt med den friska handen på bröstet: »Så visst som
ni ser mig för edra ögon, så sant är allt som jag skrifvit.
Jag skulle ha kunnat säga ännu mera, om det varit mig
till-stadt. Då ni en gång ingått i evigheten, skall ni få se allt,
just som jag beskrifvit det, och vi skola då ha mycket att
säga hvarandra rörande denna sak». Efter dessa ord
emot-tog han med blottadt hufvud och sammanknäppta
händer samt under ett ödmjukt erkännande af sin ovärdighet
andäktigt nattvarden. Sedan akten var öfver, gaf han
Ferelius Arcana Coelestia, af hvilken endast nio exemplar voro
osålda.
Söndagen den 29 Mars 1772 kom slutligen. Då detta
just var den dag på hvilken Swedenborg förutsagt, att han
skulle öfvergå till den andliga världen för att aldrig mer
återvända, undrade sannolikt både Mrs Shearsmith och
hennes tjänsteflicka, .hvilka sutto vid sidan af sjuklägret,
om förutsägelsen skulle gå i fullbordan. En månad förut
hade han nämligen äfven för dem omnämnt sin dödsdag,
och det så glädtigt, att tjänsteflickan lär ha yttrat: »Han
var så förnöjd, som jag skulle vara, om jag väntade mig
en fridag eller finge gå till något nöje». Han behöll sina
själsförmögenheter till sista ögonblicket. En gång, då han
hörde klockan slå, frågade han hvad tiden led, och då
man svarade, att hon var fem, svarade han: »it is well;
I thank you. God bless you!»* Några ögonblick senare
hade han öfverantvardat sig i sin Skapares händer.
* Godt; jag tackar er. Gud välsigne er!
Den andlige Colnmbus. jq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
