Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N - Namn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgjorde ett mycket ringa antal, se Lat. Lex.);
cognomen = tillnamn för individ l. slägt
(satt efter nomen); agnomen = personligt
binamn, t. ex. Cn. (praen.) Pompejus (n.)
Magnus (agn.); M. (p.) Tullius (n.) Cicero
(cogn.); L. (p.) Cornelius (n.) Sulla (c.)
Felix (a.). Härwid är dock att märka, att
blott frie romerske män buro tre namn
(derför är habere tria nomina = liberum esse,
Pt.). Friboren qwinna nämndes med sin fars
slägtnamn, stundom med hans cognomen
derjemte (t. ex. Caecilia Metella), under det
mannen wanligast nämndes med sitt
cognomen (familjenamnet) och i förtroligaste tilltal
med praenomen (gaudent praenomine
molles auriculae, Hor. Sat. II. 5. 32). Så t.
ex. nämner M. Tullius Cicero sin son Marce
fili l. mi Cicero, hans dotter heter Tullia,
liksom Caesars (C. Julii Caesaris) och hans
adoptivson Augusti döttrar Julia, men
Augusti syster Octavia. Twenne döttrar i
samma familj åtskiljas med tillägg af major och
minor (Tullia m. et m., Antonia m. et
m.); följande döttrar nämnas Tertia, Quarta,
Quinta o. s. w. Wid hustrus namn tillägges
mannens i gen., t. ex. Cornelia Pauli,
Terentia Ciceronis, Marcia Catonis (busto
liceat scripsisse Catonis M., Luc.); med
mannens slägtnamn nämnes hustru blott i
det fall, att hon genom adoption upptagits i
mannens slägt, t. ex. Julia Augusta om
Livia Augusti hustru (T. Ann. I. 11). Under
kejsartiden iakttogs för öfrigt ej alltid den
gamla ordningen, särskildt i de regerande
familjerna; så t. ex. hette M. Vipsanii
Agrippas dotter (med Julia) Agrippina och
dennas dotter med Germanicus likaledes
Agrippina; Germanici far hade till praenomen (Su.
Cat. 1) den Liviska slägtens cognomen Nero
o. s. w. - Slafwen hade ett, wanligen
utländskt, namn (Davus, Syrus o. d.); ss.
frigifwen behöll han sitt slafnamn (jfr
Narcissus, Pallas, Callistus, Claudii bekante
liberti); endast officielt satte han sin patrons
namn före, t. ex. M. Tullius Tiro; i uttryck
för heta begagnas nomen äfwen om flera
namn, t. ex. nomen utrique Vibius
Serenus (T. Ann. IV. 28); - ett gammalt,
berömdt n. nomen vetustum, nobile, clarum
(jfr 5). — 3. i ngns n. = å ngns wägnar:
nomine alicujus, verbis alicujus (suo, suis,
regis i sitt eget, i konungens n.). — 4. i
Guds n.: quod bonum felix faustumque
sit!; Deo juvante, diis juvantibus. — 5.
namn med afseende på frejd, anseende, rykte:
a. i allm.: nomen; existimatio (frejd);
fama; ett stort n. magnum nomen;
celebritas nominis; magna fama; celebritas et
nomen; ett berömdt n. clarum nomen;
magna opinio est de alqo (de Catulis bene
dicendi, C.); ett godt n. bonum nomen (=
ett godt affärsnamn); bona existimatio (godt
n. och rykte); n. och rykte existimatio et
fama (agitur e. et f. det gäller ngns n.); sätta
en fläck på sitt n. nomen dedecorare;
nomini, famae majorum dedecori esse (C.
de Off. I. 121); ärfwa ngns n. nominis
alicujus heredem esse (ad alqm hereditas
nominis alicujus pertinet, C.); lemna efter
sig ett stort n. magnam sui famam
relinquere; hafwa ett godt n. bene audire;
prospera fama l. existimatione esse; hafwa ett
stort n. (magna) fama, nominis claritate
florere; nomen alicujus viget, floret; ett
oberömdt n. ignobile, obscurum nomen;
han har n. för att wara girig fama est, eum
lucri cupidum, avarum esse; propter
avaritiam male audit. — b. pregnant = ett
stort, berömdt namn: magnum, clarum
nomen; celebritas et nomen; få ett n.
nobilitari; famā celebrari (mest om saker);
hafwa ett n. clarum, nobilem esse; famā
florere.
Namna: (linteum, sudarium) nomine
signare.
Namnam: bellaria; crustula (n. pl., Hor.
Sat. I. 1. 25).
Namne: cognominis.
Namneligen: nominatim, nomine
(appellare, excipere o. dyl.).
Namngifwa: nominare; nuncupare;
nomen alicujus nominare, proferre, ponere
(utsätta), deferre (anmäla); icke n. alqm
celare (ipse memor praecepta canam,
celabitur auctor, Hor.), alicujus nomen
celare; en berättelse utan n-en sagesman fabula
nullo auctore vulgata. -kunnig: nobilis,
clarus, famā nobilis, celebratus; haud
ignobilis; famā notissimus; celeber (i äldre
prosa blott om saker); n. man homo nobilis,
clarus et nobilis; n. filosof nobilis
philosophus, homo in philosophia clarus et
nobilis; n. stad urbs clara, nobilis, famā
celebris; detta är det n-a slaget wid
Trasumennus haec est illa nobilis ad T-um
pugna (L.); n-a exempel på (lifwets)
uppoffring för fäderneslandet clarae mortes pro
patria oppetitae (C.); göra n. nobilitare
(Cannas clade Romana, L. XXII. 43. 9);
blifwa n. nobilitari (non ex te, sed ex
lacertis tuis n-atus es, C.); famā celebrari
(om saker); nobilem, clarum exsistere;
laudari (honores opportuni sunt, ut laudere,
C.). -kunnighet: nobilitas; claritas;
claritas nominis; claritudo; celebritas et
nomen (om en person, C. de Off. II. § 44);
fama; ärofull n. gloria; föga hedrande n.
non tam bona fama quam magna; hans n.
grundar sig på hans dikter carminibus suis
nobilitatus est. -lista: nominum index;
nomenclatura (Pn.). -lös: 1. eg.: nomine
carens; sine nomine; n. skrift liber incerti
scriptoris l. nullo auctore vulgatus;
anonymus; en n. Lacedemonier Lacedaemonius
nescio quis l. cujus ne nomen quidem
traditum est. — 2. pregnant = oberömd, som
ej har ett namn (jfr Namn, 5 b): ignobilis;
obscurus. — 3. = outsäglig, oändlig: major
quam qui dici possit; infinitus.
Namnsdag: dies alicujus (nomine
insignis); *dies nominalis.
Namnsedel: schedula alicujus nomine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
