Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Ordningsföljd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ordningsföljd: ordo; series. -kärlek:
(ordinis conservandi studium); diligentia.
-man: custos; curator. -menniska: homo
diligentissimus. -sinne se Ordningskärlek.
-tal: ordinalis numerus.
Ordonnans: speculator; stator.
Ordprål: verborum pompa, ornatus;
ampullae. -rik: copiosus; verbis abundans.
-ryttare: cavillator. -rytteri: cavillatio;
calumnia (c. quaedam et nimis callida -
juris interpretatio, C.). -språk:
proverbium (C. de Or. II. § 258); verbum (Pt.,
Ter.); adagio l. -um (Varr., Gell.); ett
gammalt o. vetus, usu tritum proverbium;
det har blifwit ett o. hoc in proverbii
consuetudinem venit, factum est tritum jam
sermone proverbium (C. de Off. II. § 55;
I. § 33); såsom det heter i o-t ut est in
proverbio (ibdm 51); (ut ajunt; ut dicitur);
enligt o-t vetere proverbio (pares cum
paribus facillime congregantur, C. de Sen.
§ 7); ett gammalt o. säger, att man skall, icke
skall - est in proverbio -, monet
proverbium (mature fieri senem, si diu velis
esse senex, C. de Sen. § 32), proverbio
jubemur, vetamur (praeposteris uti
consiliis et acta agere, C. de Am. § 85); o-t
har rätt verum est p. l. illud, quod est
in proverbio. -strid: verbi controversia
(C. de Or. I. § 47. 107), concertatio. -stäf:
vox; proverbium (jfr Talesätt, Ordspråk).
-ställning: verborum collocatio l. ordo.
-swall: flumen verborum. -swammel: turba
verborum (C. de Or. III. § 50). -twist se
Ordstrid. -wexla: altercari inter se, cum
alqo. -wexling: altercatio; jurgium, rixa.
-wrängare: calumniator. -wrängning:
calumnia. -wäljare: in verbis deligendis
fastidiosus, nimis elegans; calumniator
verborum.
Oreda: turba; confusio; perturbatio;
wara i o., bringa o. i ngt confusum,
turbatum esse; turbare, perturbare,
conturbare alqd.
Oredig: 1. om saker: confusus;
perturbatus; conturbatus (ita confusa est
oratio, ita perturbata, ut - rebus -
obscuritatem et tenebras afferat, C. de Or. III.
§ 50); implicatus; o-a räkningar, affärer
rationes conturbatae, rei familiaris
perturbatio. — 2. om personer: confusus
(animus; animo); turbatus (mens); o. talare
orator inconditus, confusus, incompositus
(T.); wara o. (= ej hafwa full sans)
mentis turbatae, emotae esse (Sen.),
alienatae mentis esse (L.; Su. Aug. 99). -ighet:
confusio, perturbatio, conturbatio; mentis
alienatio. -igt: confuse; perturbate;
incondite.
Oredlig: improbus; fraudulentus
(venditio); fallax, falsus; infīdus, perfĭdus.
-lighet: improbitas; fraus; fallacia. -ligt:
improbe; fraudulente.
Oregelbunden, -messig: abnormis,
enormis (till sin yttre skapnad); vagus (till sin
rörelse); o-a verb verba anomăla (Gramm.);
o-ne soldater tumultuarii milites; o-na
rörelser motus vagi, incompositi,
inconstantes, errantes; erraticus (lapsus
multiplices et erratici vitis, C. de Sen. cap. 15);
o-ne verser versus inconditi, nulla lege
astricti; o-t lefnadssätt vita vaga,
licentiae plena. -bundenhet: enormitas (till
yttre skapnad, Qu.); anomalia, Varr., Gramm.
(språklig oregelbundenhet); licentia. -bundet:
(forma) o. praeter normam, regulam; röra
sig o. errare; vagari; (böja ett verb) o.
inaequaliter, (*anomăle); lefwa o. licenter
vivere.
Oregerlig: indomitus; effrenatus.
Oren: 1. smutsig: a. eg.: impurus;
inquinatus; sordidus; immundus; spurcus.
— b. oeg.: α. i moralisk men.: impurus
(homo; mores); immundus (i-ae cogitationes;
i-o somnia visu, Hor.); inquinatus;
libidinosus, obscenus (okysk, wällustig). — β. i
religiös men. (= menlig): obscenus;
profanus; incestus. — 2. = blandad: non
purus, non sincerus; o-a toner voces falsae,
non satis liquidae. -het: impuritas
(corporis, morum, vitae).
Orenlighet: sordes; illuvies; caenum;
stercus.
Orera: (orare); verba facere; orationem
habere; dicere.
Organ, n.: 1. organ i en kropp (=
kroppens werktyg): måste uttryckas indirekt, t. ex.
med pars corporis (= kroppsdel); membrum
(rörelseorgan, lem, extremitet - membra, i.
e. partes corporis, ut manus, crura,
pedes, C.); sensus (sinnesorgan, o. för sinlig
warseblifning, egentl. förnimmelse,
warseblifning; jfr C. de Nat. D. II. § 140 ff. et
sensibus et animo, 147; det är själen, som
ser och hör, icke o-en animus et videt et
audit, non eae partes, quae quasi
fenestrae (nuntii, interpretes, ibdm; de Nat.
D. II. 141) sunt animi (Tusc. I. 46); o. för
fortplantning partes corporis ad
procreandum aptae (de Nat. D. II. 128); ett
wigtigt o. pars corporis ad vitam
sustentandam, ad vitae incolumitatem maxime
necessaria; kroppens inre o. viscera; vitalia.
— 2. i allm. det hwarmedels ngt werkar l.
uttalar sig: per quod l. quem agit alqd,
quo ministro, cujus operā fit, perficitur,
enuntiatur alqd; wara, göra sig till o. för
en mening sententiam enuntiare (ejus voce
enuntiatur alqd; historia - qua voce alia
nisi oratoris immortalitati commendatur?,
C. de Or. II. § 36).
Organ, m.: vox; vocis sonus; sonus (vox
neque languens nec canora; lingua et
spiritus et vocis sonus, C. de Or. III. §
40; quid de illis dicet, quae certe cum
ipso homine nascuntur, linguae solutio,
vocis sonus, vires et cet., l. c. I. 114;
behaglig, obehaglig o. vox dulcis, aspera,
absona).
Organisation: temperatio = harmonisk
och ändamålsenlig inrättning (corporis, rei
publicae); conformatio, compositio =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
