Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Simplats ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt fram, blott och bart (helt simpelt):
simpliciter; nihil - nisi; helt s. en äfwentyrare
verus nebulo. — 3. = gement (i moralisk
mening): sordide; improbe; nequiter; det
war s. gjordt nequiter sane factum.
Simplats: natabulum.
Sin: suus; om ordets syntaktiska bruk
gäller detsamma som om det personliga
reflexivet, se Sig 1, jemte der anförda exempel;
ordet utelemnas ofta i latinet liksom de öfriga
possessiva pron., der ingen motsats till
annan egare ligger under: patriam amare
älska sitt land; sin egen suus (framför
substantivet); suus ipsius l. (hänfördt till flere
egare) ipsorum; wara sin egen herre sui
juris esse; gagna sig och sina et se juvare et
suos (C. de Off. I. 9); behålla hwar (och en)
sitt sua quemque tenere; liksom någongång
är fallet med sin, hänför suus sig stundom
ej till subjektet, utan till ett ord i annan
kasus: hwar och en tycker om sin suus cuique
placet; gifwa hwar och en sitt suum
cuique tribuere; hwars och ens eget förhållande
bestämmer hans lycka (hwar och en är sin
lyckas smed) sui cuique mores fingunt
fortunam hominibus; - i sinom tid tempore
suo; aliquando.
Sin, n.: (om kor, som ej mjölka): stå l.
wara i sin arere; lacte destitutam esse.
Sina, Sina ut: arescere; interarescere;
exarescere.
Singular: singularis numerus.
Sinka, f.: solea ferrea.
Sinka, v. intr.: morari; tempus ducere.
Sinka, v. tr.: sarcire.
Sinlig: 1. i subjektiv men.: a. som tillhör
sinnena, är för l. sker med sinnena: sensuum;
(corporis); s. förnimmelse sensuum
perceptio; s. njutning l. wällust (sensuum),
corporis voluptas; s-t begär appetitus (natura
beluae dedit a-um), voluptatis appetitus
(v-is a. dissimulare propter verecundiam,
C. de Off. I. 105; jfr ibdm 101). — b. =
hängifwen åt det sinliga, åt sinlig njutning:
voluptarius; delicatus; voluptatibus
deditus; mollis. — 2. som uppfattas af
sinnena: sensĭlis (Lucr.), sensibilis (Sen.);
qui potest sensibus percipi, qui cadit sub
sensus; hela den s-a werlden l. naturen haec
omnia, quae sensibus percipiuntur (l. quae
oriuntur et occidunt, quae sunt supra et
subter, C. de Or. III. cap. 5); framställa
ngt med nästan s. klarhet tanquam oculis et
auribus subjicere ea, quae dicit. -lighet:
1. i subjektiv men.: a. = sinnena, ngns
sinliga natur: sensus, corpus. — b. =
wällustighet: mollitia. — 2. i objektiv men.:
se Sinnewerld. -ligt: 1. (sensibus, ad
sensus o. d.); uppfatta ngt s. ad sensus referre
alqd. — 2. = wällustigt: voluptarie;
delicate; molliter.
Sinnad: 1. i allm.: animatus; animo
affectus; wäl s. emot ngn bene animatus erga
alqm; alicui benevolus; illa s. mot ngn
alicui malevolus, iniquus. — 2. wara s. =
hafwa lust, ämna: cupere, velle; in animo
habere; cogitare; han war ej s. i dag
hodie a re suscipienda abhorrebat animus
ejus; jag är s. att afsäga mig mitt embete
magistratum deponere cogito.
Sinne: 1. yttre sinne: sensus; friska s-n
integri sensus; ega sina s-ns bruk integris
sensibus esse; s-na röna intryck af ngt
sensus moventur alqa re. — 2. i andlig men.:
a. = naturlig förmåga att fatta ngt,
fallenhet för ngt: (sensus); hafwa s. för en sak
naturā ferri ad rem; sakna s. för ngt
naturā abhorrere a re, a studio rei. — b. =
sinnesart, -rigtning: ingenium (in ipso ludo
probi ingenii lumen eluceat, C.;
modestum i., Pt.); animus (ett ädelt,
anspråkslöst, flygtigt s. honestus, modestus, levis
animus); mores (sedlig beskaffenhet). — c. =
sinnelag, sinnesstämning: animus; mens;
voluntas; wänligt, afwogt s. benevolus,
alienus animus; werka en omkastning i s-na
omnium mentes convertere; det war en
allmän oro i s-na omnium mentes commotae
erant; förena de söndrade s-na alienatas
conciliare mentes. — d. = håg, tanke:
animus; mens; wända sitt s. till ngt animum
convertere ad alqd; hafwa i s-t att göra
ngt facere alqd in animo habere,
cogitare; det rann mig i s-t (hågen) venit mihi
in mentem alqd. — e. lägga ngt på s-t =
moveri, dolere alqa re, curā affici alicujus
rei, ex re. — f. efter ngns s. (= tycke): ad
voluntatem (sententiam) alicujus; wara
efter ngns s. probari, placere alicui; han
är ej en man efter mitt s. non is est, qui
mihi probari possit; non est talis,
qualem ego bonum virum et sentire soleo
et optare. — g. wara ifrån sina s-n = från
wettet: commota mente esse; insanire.
Sinnebild: imago; signum; simulacrum.
-bildlig: se Symbolisk. -lag: animus; s. mot
ngn animus erga alqm (C. de Off. I. §
45); känna ngns s. scire quali animo sit
l. quomodo affectus animo sit aliquis in
alqm.
Sinnesart: animus; ingenium; se Sinne 2.
-författning: affectus (C.), affectio l.
status animi; animus; befinna sig i en lugn
(upprörd) s. aequo animo esse, animi
aequitatem servare; (animo perturbatum esse).
-förändring: mutatio, commutatio animi
l. mentis. -lugn: aequitas, tranquillitas
animi l. mentis; med största s. summa
animi a-te, aequissimo animo (mori). -ro:
tranquillitas animi. -rörelse: (animi)
perturbatio; animi motus, (commotio)
(perturbationes, id est motus animi nimii
rationi non obtemperantes, C. de Off. I.
136; omni animi perturbatione potest
sapiens vacare, id. Tusc. IV. 8 ff.; motus
turbidi tum irae tum cupiditatis, ibdm
10; perturbatio est aversa a recta
ratione, contra naturam animi commotio, ibdm
11); affectus (Pn., Sen., Qu.); häftig s.
vehemens perturbatio; lägga band på s-na
regere, coercere p-nes. -sjuk: aeger
mente, animo; insanus. -sjukdom: insania.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
