Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
genom, att han gifver dig en hederlig mans
namn.”
”Nej, min vän! det är förgafvcs du slösar
dessa förledande uppmaningar på mig. Tror
du väl dessutom, alt denna vigselakt ens med
en minut förmår förlänga min lefnad? Nej,
Tandgren, i hvarje ord, presten vid ett dylikt
tillfälle uttalade, skulle jag läsa ett: Af jord
är du kommen; och ¡ denna ring, delta
äktenskapets vårtcckcn, skulle jag ej kunna
upptäcka andra bokstäfvcr än dessa: Till jord skall
du åter varda ¡gen. Nej, Tandgren, som Sara
Widcbeck har jag lcfvat; som Sara Widcbeck
vill jag dö!”
’’Och detta ord är ditt sista?” frågade
fanjunkaren med sorgsen röst.
’’Mitt sista, om också denna sol, som nn
nedgår till okända länder, aldrig mer mäktade
skänka morgonljuset åt mina ögon.”
Solen hade verkligen nedgått ocb den lätta
svala vårskymningen spred sig kring den lilla
kammaren. Småningom försvunno i denna
skymning de mörka konturerna af fanjunkarens
melankoliska anletsdrag, ocb cj ett ord mera
undföll lians läppar. Sara var äfven tyst. Det
tycktes som hadc äfven i deras själar ¡nträdt
en skymning, hvars fläktar invaggade orden i
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
