Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
”Nej, min Gustaf, min vän, jag darrar
icke.”
”Jo, du darrar — men darrar, liksom en
hel verld fór den högstes ord. Se
morgonsolen hur skönt hon lyser in på oss genom
fönstret. Hvilken ljufvare syn kunde lian väl
få, än tvenne själars förening!”
”Skall morgonsolen belysa min svaghet,
Gustaf? aldrig, aldrig.”
”Din svaghet —• hvad är den annat, än
den högsta styrka — en styrka icke derigenom
att den besegrar mig, utan derföre att den
be-lierrskar den starkaste qvinna på jorden.”
”Tack för dessa ord, Gustaf—du har
förstått mig—-du har läst i djupet af min själ —
men släpp mig blott ett enda ögonblick —så —
nu är jag fri — ocli du en slaf, som väntar
lierr-skarinnans vink —• denna brinnande bön i dina
ögon — hvad den kläder dem väl —• jag vill
kyssa upp dess andakt––––så — hort med
locken från din panna — bort med lockarna
från min — nu kunna våra tankars hem fria
möta hvarandra — stackars liten, ditt hjerta
slår, som ville det arbeta sig ut, för att öppet
krympa tillsamman och dö under min hand —
men känn, känn hur lugnt mitt är.”–––-
”Det slår, Celestine, slår våldsamt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
