Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett vildt skrik spränger fram ur
skogsbrynet — och man ser fanjunkaren och hans
följeslagare störta derutur. Ett än vildare skrik
från klippstranden — och — — liksom
bländande sjöliljor, slingra sig åtta hvita ben i
vågorna och försvinna — — — se — se — der
visa de sig ånyo, flätade kring tvenne svarta
mansben, som under dödsryckningar sparka
mot höjden — — ännu en gång synas de, men
blekare, blekare — — — der — ve! ve! för
tredje gången — för tredje gången — — — men
en nyfiken solstråle, som framtittar öfver
molnmuren kring himlahvalfvet, ser elementets raseri
fira sin seger öfver menniskans — de svarta
benen röra sig ej mera mot höjden och de hvita
kräla, liksom grafmullens änger, kring ett lik.
När fanjunkaren och hans kamrater kommo
på klippstranden, sågo de vågorna drifva sitt
oroliga men likgilltiga spel mellan klipporna,
liksom kände de ej värdet af de offer de
mottagit — — och likväl hade verlden förlorat en
verkligt storman och fyra verkligt fria qvinnor.
En ny folkskara nalkades stranden, i spetsen
för hvilken den andlige mannen, hvarom vi
förut talat, jemte Lidköpings borgmästare och
råd gingo. Efter en lång hemsk tystnad,
under hvilken allas blickar stirrade ut åt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
