Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wore ju detsamma som at förordna, at hwar och
en, som får Podager, skal sälja sina skor. Är icke
det bättre at curera podagern?
På så wacklande grundsatser kunde inge
Inrättningar wäntas lycklige. Deraf fölgde, at
Manufacturer anlades, som icke kunde bära sig — at
Bergsbruken utwidgades, så at de icke altid hunno smida
för Hammarskatten — at Skatteköp påbödos, hwilke
sänkte Allmogen i gäld — at Hemmans-klyfningar
utsträktes så långt, at derigenom förswagades hos
Allmogen den samlade styrkan — at Storskiften
befrämjades, som ökade Gärdesgårdarnes mängd, utan
at öka Jordens bördighet.
Betragtom Bonden wid dessa Inrättningar.
På det Hemman Bonden hittils satt utan annan
förwärfnings-kostnad än en obetydlig Städja, kunde
han nu mera icke wänta sig säker besittning, utan
Skattelösning. Den måste han låna. När sådan
skattelös Jord gick i framdeles arf, måste den
klyfwas, lottas, och den arfwinge, som lösnings-rätten
tilföll, sätta sig i ny skuld til sina
medarfwingars utlösen. Wid hwarje arftägt ny klyfning och
merendels altid — nye lån.
Det är ju begripligt, at ju mindre en
Hemmansdel på sådant sätt blir, desto mindre blir förmodan,
at den kan arbeta sig ur gäld. Hwad följer? Jo
altid ny gäld; men sällan eller aldrig afbetalning.
Följakteligen ständigt nye behof af Binäringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
