Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet annat än det nationala och borgliga, är den intet
annat än en låt wara mycket kraftig statsinrättning, tillfredsställer
den inga andra intressen än dem medlemmarne af det borgliga
samhället såsom sådana erkänna för sina, så är dess kyrkliga art
förswunnen, och dermed är ock dess förmåga förswunnen att uppfylla behof,
som i menskligheten äro icke mindre wäsentliga än de som
uppfyllas af staten. Men har menskligheten sådana behof, så will den icke,
så kan den icke — äfwen om den i sin fåwitska någon gång skulle
wilja det — tilltäppa källan för deras uppfyllande. Likaså litet
som menniskan kan upphöra att wara till i nation, i stat, och
likaså litet som hon å ena sidan kan undgå att i sin religiositet wara
national, likaså litet kan hon å den andra undgå att i sin nationalitet
wara religiös, att i sin enskilthet eftersträfwa del i det stora
samhälle, som känner ingen annan hufwud- och medelpunkt än Gud,
ingen annan förbindande makt än Guds lag, och ingen annan
wälsignelse än den att wandra på Guds wägar.
Och kan det icke wara annorledes, så bör det wara så. Det
är orätt att — såsom en ensidig och sig sjelf icke begripande
religiositet någon gång gjort — från kyrkan afskilja allt nationalt och
borgligt, icke för kyrkans gagn wilja anlita detta i den mån det
för kyrkan kan wara gagneligt, utan försöka att låta kyrkan bestå
i sin obesmittade renhet, såsom en själ utan kropp, såsom en qwinna
utan man, såsom en nämnare utan täljare. Men det är icke
mindre orätt att — med en lika ensidig och oförnuftig statsklokhet —
helt och hållet subordinera kyrkan under staten, anlita staten i
sådant, som är hinderligt för kyrkans egentliga werksamhet, förlama
kyrkan i dess mest egendomliga funktioner och frukta hwarje yttrande
af dess egendomlighet och sjelfständighet. Endast om båda dessa
hufwudfel undwikas, kan en skön, ädel, sitt begrepp motswarande kyrka
på jorden uppkomma och bestå.
Såsom detta är förhållandet i werkligheten, så gäller det ock
i den konst, som åtager sig att återspegla en nationalkyrkas
utweckling. En nationalkyrkas historia måste på en gång wara politisk
och ecclesiastik. Den kan icke undwika att beröra statsförhållanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
