Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Allmän öfwersigt af Sweriges tillstånd i åttonde, nionde och tionde seklerna - 2. Det äldsta Sweawäldets särskilta folkgrenar och förnämsta orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
gar, som synas warit intagne af särskilta folkfamiljer, nemligen
Finweden, Wärend, Tjust, Njuding, Kind, Möre och kanske
ännu flera. Dessa namn äro mycket gamla och några af dem
kunna spåras upp i hedendomen. I hwad förhållande befolk-
ningen i dessa länder befunnit sig till de egentliga Göterna är
icke utredt. Å ena sidan synes wäl Adamus anse den för gö-
tisk, i det han låter Skåne gränsa till Götaland10), äfwen som
Sturleson berättar, huru Olof den helige först lemnat krigsskepp
efter sig wid Kalmarnäs, och sedan utsändt män öster till Göt-
land, för att hämta dem1); men å den andra sätter Sturle-
son de i fråga warande länderna i ett slags motsats till Gö-
taländerna2), och de gamla Westgötalagarne betrakta inbyg-
garne i de förstnämde icke såsom Göter, utan som fremmande3).
Ända till denna dag har också en märklig skilnad bibehållit sig
mellan dessa folkgrenar. Tidigt synas de omnämda smärre
landskapen hafwa erhållit den collectiva benämningen af Små-
länderna: den förekommer redan i Nialssagan (från början af
11:te seklet) och nyttjas der bestämdt om de delar af landet,
som lågo wid Östersjön4). I Sturlesons konungasagor, Her-
warasagan och andra isländska skrifter är den icke owanlig. -
De särskilta småländska landskapen hade möjligtwis särskilta
hufwudorter. Kalmar går utan twifwel upp i hedendomen:
det samma torde wäl förhållandet wara med Östrabo (Wexiö^);
wi kunna på detta ställe likså litet derom anställa några under-
sökningar, som det tillhör oss att efterfråga de särskilta borgliga
förhållanden, hwari Småland befunnit sig, ända tills det i
10) De situ D. p. 57.
1) Olof den Hel:ss S. e. 168, 183.
2) Olof den Hel:ss S. e. 169.
3) Cod. Iur. WGoth. f. 13. Schlyters och Collins uppl.
4) Nials S. e. 30, 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
