Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Allmän öfwersigt af Sweriges tillstånd i åttonde, nionde och tionde seklerna - 5. De swenska folkstammarnes äldsta religiösa lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asarne bliswit sörklarade för färskilta folkstaknmar 7), kan na-
turligtwis icke beröfwa dekn sin plats i mytherna.
Mellan begge de primitiva werldarne okntalas ett ofant-
ligt swalg, Ginungagap. Det förekoknkner redan i Wöluspa
(str. 3), men mera i allmänhet, än såsokn speeifik benämning
på någon wiss tomhet. En allmän mening har ock Ginunga-
mörkret (Korpasången str. 4). I den yngre Eddan (Dœmis.
4, 5) har det derenkot den först angifna betydelsen. Dessutokn
anföres i Skalda (59), att det äfwen kan wara ett poetiskt
namn på luften, och fom sådant synonymt med mellanwerlden,
fågelwerden, windarnes hem. Det torde således wara oafgjordt,
om det werkligen ingått i någon^ mera utbredd religiöst-kosmo-
gonisk speeulation, eller endast warit en allmäkk term, som eu
eller annan särskilt poet och mythograph, t. ex. den yngre Eddans
förste författare, på något eget sätt utbildat. Något föremål
för den egentliga folktron kunde det swårligen wara. - På
Ginungagap hade, enligt den yngre Eddan, både Muspelheim
och Nislheim ett wigtigt inslytande. Det senares giftförakkde
sloder utströmmade i Ginungagap, der de slutligen af frosten
stelnade, och det ena islaget hopades på det andra. Den
norra trakten af Ginuk^agap war i synnerhet uppfylld med is
och urwäder; den södra mildrades deremot af de eldgnistor, som
kommo ditslygande srån Muspelheim. Och när hettan utbredde
sig så widt, att den mötte srosten, så att densamma smälte och
droppade, så singo dropparne lis genokn dens kraft, som
utsände hettan, och framkom deraf en mans skepnad, som
sick namn Ymer, också kallad Örgemler (den urgamle) 8). En
stroph af Wafthrudnismal (31) innehåller, ehuru i mhcket färre
ord, alldeles detsamma, och om Nislheims utströmm^nde gift-
7) I den yngre Eddan och af Sturlefon.
8) D. y. Edda, Dæmif. 6. En annan förklaring på namnet Örgemlex
lemnas på skera ftällen hos Finn Magnfen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
