Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Allmän öfwersigt af Sweriges tillstånd i åttonde, nionde och tionde seklerna - 5. De swenska folkstammarnes äldsta religiösa lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodbålen, för att sedermera med blodqwastekkstrykas på altaret,
gudarnes säten, teknplets wäggar, de yttre så wälfom de inre,
och äswen stäkkkas på de ofsrande 1 0) ; köttet sörtärdes wid den
måltid, sokn stod i samnkanhang med hwarje offer 1), och fokn
wid de stora och allmännare offren^ blef ett stort och lysande gille ^).
Kokandet skedde i templet. "Eld skulle brinna midt på golfwet,
och kettlarne sättas deröfwer; man skulle ock föra fyllda horn
öfwer elden. Men dekk som som gjorde offergillet, signade hor-
nen och all maten. Då drack makk gudarnes skålar och hjeltars
fkålar, och de fränders skålar, som under sin lesnad utfört nå-
gon märklig gerning; och kallades dessamåltiderMinnen3)."
Dessa måltider bidrogo wäl icke rikkga till o^erniters under-
hållande.
Offerdjuren togos allnkännast bland sänaden. Tjurar, sär-
fkilt gödda för att offras, omtalas i Swerige 4) : såsom osfer-
djur förekomma dock orar wanligast 3). I en eddisk sångnän^-
nas äfwen kor 6). Det är möjligt att dessa offerdjur på något
sätt warit prydda: den anförda eddiska sången nämner åtmin-
stone gyllene horn. Huruwida dock detta angår norden, är osä-
kert. Det förftås af sig sjels, att då de ofsrandes antal war
större, offerdjurens också måste wara det. Wid niotalet har
kanske nägon gång en särskilt w^gt warit fästad7). - Näst fä-
kreaturen woro wäl hästar de wanligaste offerdjuren. Nyttjade
1^) Ifr. on^ allt detta Yngl. S. e. 18. Håkan d. godes S. c. 16, 18,
I9. Hyndl. 11.
1) Spår af egentliga brännoffer sknnas icke.
2) Biga-Glums S. c. 6. Eigils S. p. 204, 256.
^) Håkan d. godes S. e. 16.
4) Yngl. S. c. 30.
3) Yngl. S. c. I8. Biga-Gl. S. e. 6. Eigils S. p. 506.
^) Helge Hjorw. au. skr. 5. ^inn Magn., d. ä. Edda III^ f. 260.
7) Hyndl. str. II. Adam. Brem. p. 62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
