Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Allmän öfwersigt af Sweriges tillstånd i åttonde, nionde och tionde seklerna - 5. De swenska folkstammarnes äldsta religiösa lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offer ansågos fokn gåfwor ät gudarne ^). Nordboarne
kunde fåledes med dekn icke hafwa nägon annan affigt ån att
antingen betyga sin undergifwenhet och tacksaknhet för gudarne,
eller att blidka gudarnes wrede, eller att förwärswa deras yn-
nest och hjelp, eller äntligen att kkrröna deras wilja och de ting,
som rill sölje as denna skull inträsfa. Allt detta eller något af
detta åsyftades utan twifwel både kned de allmännare landsof-
fer, om hwilka wi strar skola handla, och med de enskiltas offer,
hwilkas ändamål wi till en början wilja widröra. Några sär-
skilta lof- och tackoffer omtalas icke hos nordboarne , så wida
man icke will säga, att de ingingo i begreppet om offer i all-
mänhet. Nordboarne woro kanske äswen för starka, eller om
man will, för råa, för mycket fäkkgslade af sin jordiska omgis-
ning, för att i en särskilt gudstjenst uttala sin glädje ock) tack-
famhet öfwer gudarnes herrlighet och nåd. Också finnes i
nordens poesi knappt det ringaste spår af egentliga hymner 6).
- Särskilta försoningsofser förekoknma icke ofta. På sådana
fynes wäl ett eller annat uttryck syfta, såsom soningsblod, sone-
djur o. a., men förhållandet dernked är dunkelt. Om gudarnes
wrede hade nordboarne ganska bestämda begrepp; men om nå-
3) En nordbo tilltalar Freyr fåledes : Du, fom länge warit min beskydda-
dare (fulltrni) ochafmig emottagit många gåfwor och
mig wällönat, Dig gifwer jag nn denna ore, på det o. f. w.
Huruwida gåfwan emottogs eller icke, huruwida gudarne dertill ha-
de wälbehag eller icke, kunde genom åtskilliga teckeu utrönas. Såda-
na tecken lemnades af uypskygande fåglar (Sturlef. Ol. Tyggw. S.
e. 28) , af offerdjurets skri och uedfallande (Biga-Gl. S. e. 9) , och
annat.
6) Då Stuhr i fina Abhandl. iib. Nord. Alterthiimer , f. 9, omtalar
nordiska hymner, affer han en äldre, föga bekant tid, och när han
federmera (f. 80) förklarar Thrymsquida för en hymn "auf die Wie-
derkehr des Fri^hlings", har han wisferligen orätt, fåwida ordet hymn
tages i sin egentliga och wanliga mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
