Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Allmän öfwersigt af Sweriges tillstånd i åttonde, nionde och tionde seklerna - 5. De swenska folkstammarnes äldsta religiösa lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken dock ett talrikt och ingalunda oakksenligt sällskap rräffades,
hwilker en gång, med den herrlige Balder i spetsen , skulle år
de ljusa makterna återgifwas. Då der likwäl war rungr arr
äfwen blott för någon rid uppehålla sig i de dysrra boningarne,
och då icke hwar och en kunde i öppen strid falla för swärds-
ägg, få lät knan, -^ dettaberättasåtminstone okn Swenskarne3)
- rista sig med spjutsudd och såmedelsr inwiga sig åt Odin.
Att de som i striden söllo för fwärd tillhörde honom, derom
war öfwertygelsen stadgad 4). På detta sätt war tanken på
döden icke annat än en tanke på ett hos gudarne fortsatt lif.
En sådan tanke ingick ock i de förrättningar, sokn företogos med
den döde. Bland dessa war det redan okntalta graföler (erfi,
arfölet) en huswndsaklig. Dess benämning wisar, att der dock
mera åsyftade de efterlefwande än den döde , hwarföre det
också rillhör ett annat sammanhang. Det sätt, hwarpå man
skilde fig wid liket, synes på olika tider och ställen hafwa warit
olika. Att det någon gång skett genom bränning på bål, är
otwifwelaktigt. Derom tala så wäl öfwerblifika, alldeles icke
rwetydiga monumenter, som uttryckliga yrtranden hos de gamle,
hwilka ock gå temligen långt ner i tiden3); men hwad mening
man för öfrigt ägde om bränningen, okn man ränkte sig den,
såsom en genonk den heliga elden werkställd upplösning af krop-
pekk, hwarigenom det skulle blifwa möjligt för fjälen, kroppens
fylgia, att förena sig med gudarne, eller okn något annat be-
grepp låg till grund för denna handling, wåga wi icke bestäm-
ma. Den begrafning, som egentligen ur hedendoknen för oss
är bekant, är jordläggningen, och, för utmärkta personer, hög-
3) Yngl. S. e. I0, 12.
4) Se utom andra ställen det sköna Hakonarmal wid skutet af Håkan
den godes faga.
3) Harald Hårfager lät bränna sin älskade Snæfrid. Har. Hårf:s S.
e. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
