Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Den första från norra Tyskland till Swerige fortplantade christendomen. År 830—988 - 4. Ansgarius begifwer sig till Swerige. Blifwer efter sin återkomst erkebiskop i det nyinrättade stiftet Hamburg, under hwilket alla länderna norr om Elben skulle höra. Skickar från Hamburg missionärer till norden. Ansgarius å nyo i Swerige. Hans sista händelser och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då underrättelserna om Gautberts förjagande ankommo
till Ansgarius, war dennes belägenhet icke den bästa. Af de
nordiska wikingar, som under hela nionde seklet härjade alla
kuster och besökte hwarje större flodmynning, hade en skara
stigit uppföre Elben och anfallit Hamburg. Staden kunde icke
förswara sig, utan föll snart i barbarernas wåld. Kyrka,
kloster och allt hwad dertill hörde förtärdes af lågorna. Också en
wacker af kejsar Ludwig förärad boksamling förstördes.
Ansgarius måste flykta och kunde ej rädda mer än några dyrbara
reliquier. Detta synes hafwa händt samma år som Gautberg
måste lemna Swerige, eller år 837[1]. Nordmännen
öfwergåfwo wäl snart åter Elben; men det dröjde länge innan
hamburgska församlingen åter kom sig före. Om Ansgarius heter
det, att han i fattigdom och tålamod fortfor att fullgöra hwad
hans kall af honom fordrade.
Efter Gautberts afresa säges swenska församlingen hela
7 åren hafwa saknat presterligt biträde. Ansgarius sörjde
häröfwer, i synnerhet för Hergeirs skuld. Han förmådde således
en eremit (anachoreta) Ardgeir (Ardgarius) att begifwa sig
till Swerige, och i synnerhet ägna sin tjenst åt Hergeir. Af
denne skall Ardgeir med glädje hafwa blifwit emottagen. En
annan konung regerade då i Swerige. För öfrigt har om
Ardgeirs wistande i Swerige ingenting annat blifwit oß
öfwerlemnadt, än några i wanlig munkstyl utförda och föga trowärdiga
mirakellegender. Den ena handlar om en from qwinna, hwars
lika froma dotter sedermera skall hafwa wistats i Dorstadt. Wi
hafwa således ett nytt exempel, huru Swenskar öfwergåfwo sitt
hem och sökte christen tro och christen gudstjenst i fremmande
Linder. Ardgeir återgick snart till sin förra lefnad. Hwar
denna tillbragts, synes Rimbertus icke känna, efter han intet
derom berättar. Möjligtwis hörde han till klostret i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
