Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Den första från norra Tyskland till Swerige fortplantade christendomen. År 830—988 - 4. Ansgarius begifwer sig till Swerige. Blifwer efter sin återkomst erkebiskop i det nyinrättade stiftet Hamburg, under hwilket alla länderna norr om Elben skulle höra. Skickar från Hamburg missionärer till norden. Ansgarius å nyo i Swerige. Hans sista händelser och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återhållfam. Han täflade i ^e^k^ hän^eende n^ed hwilke^ ^f k^r^
kans helgo:^ fom helft, nIen hade färstilt till fin före^ild ntwalt^
den helige Martin. Wördnao, aktning och kärlek åtnjöt han
af alla; deremor tänkte han ringa on: sig sjelf. De anlag till
fåfänga, lättsinnighet och stolthet, som han från ungdomen hos
sig erfarit, hade det lyckats honom att genom ihärdig bön och
andakt sö:^qwäfwa. Då andra af hans helighet wäntade och
stundom äfwen warseblefwo under, förklarade han det sje^f för
det ftörsta under, om G:td wille sörwissa honom derom, att
han genom G:tds nåd bliswit en from och Gudi behaglig men-
niska.
Såson: hans lis warit ei^t helgons, så bles det också hans
död. Mot slutet af år 864 kä:^de han dennas annalk^nde. Af
arbeten, oro och bekymmer woro hans krafter :nedtagne. En
swår dysenteri tillstötte. Han sade som Iob: Haswa wi sått
godt af Herran, sknlle wi icke fördraga det onda? Det som
mest bekyn^rade ho:^^om war att han icke sk:tlle få dö den mar-
ryrdöd, som han hoppats. Han frnkt^^d^^^, att han genon: nå-
gon ftörre synd ådragit sig sin frälfa:^es ntisshag. Men äfwen
i detta hänseende blef han på ett utomordentligt sätt lugnad.
Också i sin sjuldom sörordnade han om sitt stifts angelägenhe-
ter. Sj::kdomen hade emedl^^rtid warat slera månader. ^id
j:tlen kände han att den war hans sista. Han önfkade ej mer,
än att wid nästkonlma::de Mariefest få len:na det jordiska. Då
festen na^^kades, lät han spisa hela presterskapet och de fattiga.
På den heliga astonen före kyndels:nessan, eller den fest, på
hwilken kyrkans ljus skulle l)elgas, lät han för s^^g framsöra tre
stora, nyss förfärdigade warljus, och förordnade att de skulle
upptändas på de apostlars altaren , som lofwat honont :narty-
rernas salighet, och af hwilka han hoppades, att de skulle en^ot-
raga hans anda, då hon ^en:nade den jordiska hyddan. Under
allt detta war han mycket swag ; doek upphörde ^^an icke att
med l)ög rost lofwa Herran. ^^å den söljande högtidsdagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
