Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Den första från norra Tyskland till Swerige fortplantade christendomen. År 830—988 - 5. Ansgarii närmaste efterträdare och deras werksamhet för nordens christendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rasa. E:nedlertid hade de andlige tilltagit både i n:akt och l^e-
nägenher att inblanda sig i de polirif^a hwälfni::garne. Den
förnämfte elerken i Tyskland, erkebislopen i Mainz, ägde en lå:lg
tid ett mycket afgörande inslyta::de på alla ftatens angelågenhe-
ter, och i likhet med honom förklarade sig äswen de öfrige bi-
fkoparne, likafom de större klosternes abboter, antingen för
eller emot hwar och en uppträdande politisk person och hwar
ock^ en inträffande wigtigare händelse. Under dylika tidsförhål-
landen kan man icke wänta en lislig eller oegennyttig werksam-
het för christendomens fortplantande. Wi weta således icke, att
någon af de bremiska erkebiskopar, hwilka wi förut omtalat, och
hwilka å embetets wägnar fk:tlle besörja :iordens on:wändelse, med
någon stor werksamhet fnllgjort sina åligganden i detta hänseendet.
Den borgerliga oredan och osäkerheten woro wäl tillräckliga
anledningar att hi:ldra dem i de:as bemödanden för o:::wän-
delsewerket bland hedningarne. Och dessutom kommo till de
borgerliga oredorne än:iu andra omständigheter, af hwilka
långsa:::heten i missionswerkets fortgående ytterligare kan för-
klaras. Wi nämna först de:: osedlighet eller årn:instone den
kårlek för werldens nöjen ock) förströelfer, oe^) således äswen den
obenägenhet för de beswärliga och med tunga sö:fakelser för-
knippade andliga gö:^omålen, som i 9:de och följande seklerna
allr mer och mer hos både munkar oe^) det seeulära presterska-
per tillwerte, ock^ sont wäl icke war okänd l)warken i Bremen
eller Corbei, de enda orter, från hwilka ::ordiska missionärer
kunde utgå. Adam från Bremen klagar öswer biskopar och
lärare, som suto hen:ma, och ansågo ärans, penningewinstens,
wäll::stens och sön^nens owaraktiga nöjen för de förnämsta före-
målen för en oiskops omsorger. Der lärarne woro af detta
slag - och att antalet af dylika icke war ringa, de:före äga
wi afgörande :tppgifter4) - der war föga att wäntaför chri-
4) Ifr Leo, Handb. d. Gefch. des Mittelalters, 1. 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
