Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Den från Tyskland inkommande christendomen i förening med christendom införd från England. År 980—1060 - 2. Källorne för Olof Skötkonungs historia - 3. De borgliga tilldragelserna under Olof Skötkonung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller annan isländsk uppgist. Isländarne äro således rills wi-
dare de hufwudsaklige fastän icke de ende ledarne.
3.
Ur alla de nän:da ::rkunderna skall först ett utkasr till den
borgerliga historien under k. Olos försokas. För den kyrk-
liga sinnas ännu urkunder, som sran:dele^ komma att tagas i
nogare betraktande. Wi begynna med Sweriges förhållande
rill sina grannar och öfwergå sedan till dess inre historia.
Norges utseende hade genom Harald Hårsager bliswir
helr och hållet förändradt. I stället för l)undrade småstater,
alla med egna konungar, jarlar, eller hersar, utgjorde der ge-
nom Harald Hårfagers rapperhet och lycka ett enda stort sam-
hälle, som blott hade ett öfwerhufwud, de:: alla öfwerlägsne
rhiodkonungen. Hos honom låg en stor del af lagstistningen
och af domaremakten, hela lagskipningen, allt krigförande, och
han synes till och med l)afwa betraktat hela landet såsom sitt,
hwarföre han åter ^unde förläna detfamma åt män, som för-
klara^^e sig för hans. Hårfagers skapelse hade i wisst hänseende
långwarigt bestånd, men i annat förföll den fnart. De gamla
fursteätterna, den gamla sjelfständigheten hos de små stammar-
ne kommo aldrig mer till något wälde. Men i stället wisade
sig nya fursteätter, som räslade med hwarandra, och alla gjorde
anspråk på herrawäldet öswer hela folker. De härsrammade
alla från Harald Hårfager. Närmast efter denne intogs nor-
ska konungastolen af sonen Erie Blodyra. Tillnamnet wittna-
de olott om hans tapperhet och ansågs icke lända honom till
någon wanära, oaktadt han äswen genom sin grymhet förtjente
det. Han upposfrade gerna sina bröders lif, på det han der-
igenom skulle förminska tronpretendenternas antal. Han be-
skrifwes såsom "stor till werten, skön till utseendet, begåfwad
med utomordentlig kroppsstyrka, manlig och fegerfäll i kampen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
