Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Christendomen segrar och swensk kyrka erhåller fullständig utbildning. År 1134—1164 - 7. Christendomen i Swealand. Biskopar i Upland, Westmanland och Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne i afseende på de båda Götastiften, torde kunna an^agas^
I ett påswebref till den fe^rut omnämde biskop Kol i Linköpin^
heter det, att Kols företrädare Stenar med erkebiskop Eskils
bifäll nedlagt sin herdastaf, ock^ att Kol sjelf, efter e^ållit bi^
fall af samme öswerherde, intagit den lediga platsen. Dock
nämnes tillika, att så wäl folk som elerus i walet deltagit, och
atr derta blifwir medgifwet af landets konung och jarl. Gäl-
lan^e war det dock icke, förr än påfwen stadfästat detsamma 6).
Wi fe^fåledes dels huru få wäl folk fom regering utöfwar rät-
tigheter, och dels huru elerus och påfwe redan i det nychrist-
nade Swerige icke wilja medgifwa en annan ordning än den
fom war rådande i de+^ gamla kyrkan. Hurudant förhållan-
det war i det egentliga Swealandet är otydligt. Det är möj-
ligr atr någon af dess biskopar fått stn ordinarion i Bremen,
andra i Lund, andra kanske till och med i England. Det wa-
rade icke länge innan ockfå i Swealand en fastare ordning be-
stämdes, i hwilken Götalandet äfwen bles inneslutadr.
Der är uppenbarr, atr under en sådan christendomens fort-
gång och kyrkans bildning, der nlotstånd som båda hade atr
öswerwinna blef ringare och kampen fålunda mindre. På chri-
stendomens stda stodo numera surstarne och de store. Götakonun-
gen Swerker och hans ätr woro christne. Ett mönsrer i chri-
sten fromher war Sweakonungen Erik. Båda woro tillika nära
förbundne med utländska ck)ristna konungahus. En christen ko-
nung utan christen omgifning låter icke tänka sig. Det fwenska
hofwer, de swenska ädlingarne^ hyllade således utan twiswel
samma tro som deras herrar. Och omgifna, san:t till en del
ledda as ck^ristna lärare, såsom de christna^ konungarne och hof-
männen woro, måste dessa allt mer och mer förtränga heden-
dendomen. Det låter tånka s3333g att denna till slut blort lef^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
