Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslöt sätta upp egen affär, tycktes det likväl båda mest
lockande att icke handla blott med böcker, utan göra
någonting originellare, och så etablerades »Levertin &
Sjö-stedts konst-, pappers- och färghandel» Drottninggatan 40,
den första egentliga konsthandeln i Stockholm, den första,
som förde och från utlandet rekvirerade dyrbarare
konstföremål, tavlor, gravyrer och antikviteter, samt föranstaltade
konstauktioner. Wilhelm Levertin, vilken efter
kompanjonens död ensam övertog affären, gick ,med lust och liv upp
i detta värv och blev en förträfflig kännare, särskilt i
fråga om »Kleinkunst». Han var också den förste handlande
i Sverige, som tog in färger från utlandet, och därigenom
kom han i ständig beröring med målarna. Bland hans
kunder var Karl XV, vilken gynnade honom och gav honom
hovleverantörs titel samt alltid, både i livet och efter sin
död, av Levertin högt älskades.
Fastän affären sålunda tycktes äga goda förutsättningar
att blomstra, hade den dock i längden ingen framgång.
Detta berodde av flere orsaker. Handeln med föremål av
verkligt konstvärde var ännu icke upparbetad och publiken
icke tillräckligt stor för att denna handel kunnat bära sig
utan att man samtidigt förde varjehanda galanteri- och
gott-köpsvaror, och därmed ville Levertin icke befatta sig.
Mindre nogräknade konkurrenter uppträdde och drogo till
sig kunder med sådana medel. Vidare var ledaren själv alls
icke danad till affärsman, och konflikten mellan
konstälskaren och konsthandlaren tillspetsades ofta nog till den
senares nackdel. Det kunde hända, att han helt enkelt till
den grad njöt av att betrakta ett föremål i sin butik, att
han icke förmådde skilja sig ifrån det och när en spekulant
infann sig, förklarade, att det var det bästa han hade och
följaktligen icke till salu! Och hans litterära intressen,
som med åren blott tilltagit, bragte honom understundom
att försumma den elementäraste artighet, en köpman är
skyldig sina kunder. När han satt bakom sin disk,
försjunken i läsning av sina älsklingsförfattare, Sterne eller
Fielding eller någon annan, kunde en köpares inträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
