Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spela piano och nått en nätt färdighet; protokollen nämna,
att han utför stycken av Behrens och Gade samt »Ludvig
XIII: s gavott». I maj 1879 väljes han till vicebibliotekarie.
Hösten därpå debuterar han med en fri översättning från
den österrikiske skämtaren Saphir, »Kärlekens genius i
en tunnel», som enligt protokollets intyg mottages med
stort intresse och starka handklappningar. Vid de följande
mötena uppläser han åter några översättningar. Den 15
november håller han ett föredrag om Chr. Fr. Molbech, »vari
förf.», heter det i protokollet, »genom en skildring av
Molbechs liv sökte rentvå denne från de beskyllningar
för avundsjuka m. fl. förklenande egenskaper, som
påbör-dats honom av åtskilliga organ inom pressen med anledning
av hans polemik mot Björnstjerne Björnson». Vid samma
möte tecknar han »några gymnasisttyper» under rubriken
»Zoologiska studier», vilka väcka »åtskillig munterhet»,
liksom ett senare föredraget utkast »Paradiset, en
moralisk-geografisk beskrivning», åtföljt av en ny »zoologisk
studie», ävensom — åter vid ett följande möte — två
»utkast», benämnda »Mårtensgås» och »En hissning», om
vilka det säges, att de voro »hållna i samma humoristiska
anda och utövade samma skrattretande inverkan på
auditoriet som denne ledamots flesta övriga föredrag».
1 början av 1880 uppläser han ett föredrag, »Minnen från
en konsertresa i bild och text» av honom själv och led.
Lindgren — sedermera arkitekt och hovintendent — vilket
»framkallade gång på gång ihållande skrattsalvor, och
ledamöterna tycktes finna mycket nöje såväl i det kvicka
innehållet i själva föredraget som av de särdeles roliga och väl
tecknade bilderna».
Härmed slutar den period, under vilken Levertin
särskilt dokumenterade sig som humorist — för att varken
förr eller senare under hans liv mer återkomma. Härefter
blir det allvarligare saker, »bibliotekarien Levertin», denna
gång, liksom stundom senare, dold under signaturen
Jeremias, föredrager. Det är först en skiss, »På nyårsafton»,
vilken betecknas såsom »väl skriven» och uppväcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>